Det där skyddsnätet

Jag har fått anledning att fundera över det här skyddsnätet vi har här i Sverige, och som vi är så stolta över. Vi motiverar ett av världens högsta skattetryck med att samhället minsann finns där när man behöver hjälp. Det är bra, jag har inget mot att betala skatt för att samhället ska finnas där för den som behöver hjälp.

Problemet är bara att jag börjar tvivla på att samhället verkligen finns där för den som behöver hjälp. Används våra skattepengar verkligen på bästa tänkbara sätt?

Jag har en sambo som är sjukskriven sedan ca ett och ett halvt år, pga utbränd, depression och ångest. Hon har verkligen gjort framsteg på senaste tiden, och har därför kontaktat försäkringskassan för att inleda arbetsträning. Hon vill ju gärna komma igång att arbeta, för arbete ger inte bara pengar, utan också ett sammanhang och ett socialt liv.

Problemet här är att någon, jag är inte helt insatt i turerna kring detta, har bestämt att hon bara har rätt att arbetsträna upp till 17 timmar i veckan. Vad jag förstått har det något att göra med hur hon har intygat att hon jobbat innan hon blev sjuk. Du vet det där med att få in alla papper när man ligger inlåst på psyket med självmordstankar…

Så hur reagerar man på det, när man just kommit till det stadiet att man är beredd att lämna lägenheten och träffa människor? Man kraschar såklart totalt. Arbetsträningen är vägen tillbaka, men om arbetsförmedlingen och försäkringskassan anser att hon är fullt arbetsför när hon klarar av att arbetsträna 17 timmar i veckan, vad finns det då för jobb? Är hon fullt arbetsför vid 17 timmar i veckan så borde hon vara fortsatt sjukskriven 23 timmar, men nej då förväntas hon såklart arbeta heltid.

Så, från att ha varit taggad på att börja arbetsträna till att fundera på vad det är värt, vad livet egentligen har för mening och om det bästa ändå kanske vore att ge upp. Är det så samhället hjälper?

Personligen kan jag ju tycka att arbetsträning upp till heltid verkar vettigt, risken är nämligen stor att hon efter arbetsträning antingen står utanför arbetsmarknaden, helt utan inkomst. Alternativet är nämligen i princip att ta ett heltidsjobb, och vad händer om man arbetstränat sig upp till en kapacitet på 17 timmar i veckan, men plötsligt börjar jobba 40 timmar i veckan? Jag skulle tro att det bara är en tidsfråga innan hon är på botten igen.

Är det så samhället ska hjälpa? Jag tycker inte det, det är inte därför jag betalar skatt iallafall. Det är nog inte det du tycker att dina skattepengar ska gå till heller, trycka ner en sjukskriven person längre ner i sjukskrivning.

Just nu är hon rätt uppgiven över detta, eller faktiskt över livet över huvud taget. Det här var definitivt inte ett steg mot arbetslivet, det var som en hård spark i magen på den som försöker resa sig.

Det är åt helvete, helt åt helvete. Nu har jag fått det sagt!

Öva på multiplikationstabellen

Eftersom jag jobbar som systemutvecklare, främst med inriktning på webb, och gärna vill hjälpa människor, så såg jag chansen när jag hade barn i årskurs fem att göra en insats. På barnets skola övade de på multiplikationstabellen lite annorlunda än vad jag gjorde när jag var liten. Då började man med ettans tabell, sedan tvåans osv.

Såhär gjorde de alltså inte nu, utan begränsade högsta talet istället. Innan de lärde sig två gånger åtta hade de alltså lärt sig sex gånger sju. På så sätt skulle det vara lättare att lära sig multiplikationstabellen.

Jag slängde ihop en sajt för att öva på just det här sättet. Det tog inte lång stund, och har sedan dess varit ett tacksamt verktyg för många.

Kolla gärna in multiplicera.se och se om du kan alla talen. Sprid gärna sajten så att andra som behöver öva på multiplikationstabellen hittar den.

Du kan aldrig tro vad som hände sen

För några år sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Årets snyggaste tjej, och använde en bild på en lättklädd tjej till inlägget. 

Idag delade jag det inlägget i sociala medier igen, mest för att se om det fortfarande funkar så otroligt bra. 

Naturligtvis fungerar det fortfarande precis lika bra. Trafiken till bloggen är idag mer än tio gånger större än de senaste dagarna. Inte sedan jag skrev om nazisternas demonstration 1a maj har jag varit i närheten. 

Tragiskt verkligen, av allt vettigt jag har att säga är det ändå riktiga skit-inlägg som får mycket trafik. Ja och så det om nazisterna förstås. 

Jag tänker fortsätta skriva mer eller mindre viktiga texter, och jag tänker inte använda mig av lättklädda tjejer för att locka till klick. Jag tänker heller inte använda rubriker som den till detta inlägg, för det är en riktigt dålig rubrik som bara är där för att du ska klicka. 

Jag satsar på mina ärliga analyser och hoppas att någon vill läsa ändå. 

Skrattredande kraftsamling från nazisterna

Idag samlade nazistiska NMR till uppvisning i Falun. Det pratades innan om tusen nazister från norra Europa som skulle samlas och visa upp sig i mitt fina Falun.

Det är helt sjukt att det finns så många nazister ens, förstår de inte vad de håller på med? Som jag har sagt förut, NMR är nazister, uttalade nazister. Det är inte det där “invandringen kostar så mycket pengar”-köret som SD håller på med, utan ett “avrätta alla som inte är blonda och blåögda”-nazism. Nazister som på riktigt tyckte att Hitler var en hjälte.

Men hur blev det nu med nazisternas uppvisning i Falun? Ganska skrattretande måste jag säga. Expo har (enligt hörsägen) räknat till ca 150 uniformerade nazister (och varför har de slipsen innanför skjortan, det är ju såååå fult?) och ca 400 andra anhängare.

Det är ju såklart alldeles för många för att vara nazister, men om vi ställer det i lite proportion blir det skrattretande.

  • Det var ca dubbelt så många poliser som uniformerade nazister.
  • Det var nästan tre gånger så många i socialdemokraternas tåg än i nazisternas, och då är det ändå i princip bara falu-sossarna.
  • Till och med lilla vänsterpartiet lockade fler än nazisterna, även om det var marginellt fler, ca 500 i falu-vänsterns tåg.
  • Dalarna mot rasism gjorde en satsning och lockade enligt uppgift mer än fyra gånger så många som nazisterna.
  • Inte rasist men… samlade in pengar, 60 kronor per meter nazisterna marscherade. Totalt 120.000 kronor som går till den antirasistiska kampen.

Så ja, minst sagt skrattretande måste man väl ändå säga om nazisternas stora kraftsamling. Kanske ni ska ge upp den där nazismen och skaffa en hjärna istället?

Ett Falun för Alla delade ut ca 400 flygblad, bjöd på ca 300 koppar kaffe, flera liter både saft och vatten, ca 500 kakor och 100 bullar. Och titta på bilden vad roligt vi hade under tiden. Kärleken vinner över hatet, alltid!

Puss och kram

Nazistmarch i Falun

Imorgon kommer alltså nazister att marschera i min stad, i Falun. Man räknar med att NMR (Nordiska MotståndsRörelsen) har samlat i runda slängar 1000 nazister som ska demonstrera i Falun den första maj 2017.

Innan någon bråkar om att jag kallar NMR för nazister, snälla läs på lite. Även om NMR inte gärna vill kalla sig nazister så kallar de sig gärna för nationalsocialister, och den som har minsta lilla koll på historien vet att nazism är förkortning för nationalsocialism. Alltså är NMR nazister!

Det är lite oklart varför det har blivit så viktigt med första maj för NMR, men jag misstänker att det är deras nazism som gör det. Förebilden är naturligtvis det Nationalsocialistiska Tyska arbetarpartiet (NSDAP), dvs Hitlers parti. De kallade sig ju för ett arbetarparti, och första maj är ju arbetarnas dag.

För mig är det extremt viktigt att vi inte ger nazisterna vad de vill ha. Vad de vill ha är bråk. De vill kunna säga att de blev attackerade, att “demokratin” är hotad, att de är ett offer. De vill också kunna utnyttja en eventuell attack för att kunna slå tillbaka, hårt.

NMR är en våldsbejakande terroristorganisation, som på senare tid har startat en “parlamentarisk gren”. Den parlamentariska grenen vill bland annat:

Med alla tillgängliga medel, på lång sikt, verka för att återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld.

De lever på hat och våld, därför är det extremt viktigt att vi inte ger dem det. Vi ska komma ihåg ett par viktiga fysiska förhållanden.

Till att börja med, mörker är bara brist på ljus. Det finns ingen mörkerkälla, det är bara brist på ljuskällor. Bara ljus kan mota bort mörkret, mörkret kan aldrig mota bort ljuset.

Det finns ingen kyla, det är bara brist på värme. Samma princip som ovan, däremot försöker värmen alltid sprida ut sig. Om en sak är varmare och en sak är kallare går värmen från det varma till det kalla för att göra balans.

Därför är det viktigt att vi sprider både ljus och värme, hopp och kärlek. Kärleken övervinner hatet, varje gång. Det är naturlagar.

Ge inte efter för rassenassepojkarnas provokationer och hat, sprid kärlek och glädje. Det som mest av allt stör deras vrickade världsbild är att se hur fint vi kan ha det, tillsammans.

Ge någon en kram imorgon, och varje dag.

Puss och kram

Hur gör vi världen bättre?

Det är många som ställer sig frågan vart världen är på väg, och hur det kan ha blivit som det har blivit. Frågan vi stället borde ställa oss är hur vi gör världen bättre.

Morgan Freeman har svaret. Eller, det är såklart inte Morgan Freeman, utan det är hans gestaltning av Gud från filmen Bruce Almighty. One act of random kindness at a time. Så enkelt, så genialiskt.

Men vad innebär det i praktiken? Var lite snäll, var lite förstående, var lite osjälvisk. Bidra med något positivt. Det krävs så oerhört lite för att göra någons dag. Börja med att le, det är väldigt smittsamt.

Du står där på Ica och personen framför är två spänn kort för att ha råd med både brödet och kattmaten, eftersom rabattkupongen är ogiltig. Hen gräver skamset i fickorna och bläddrar bland kvitton i plånboken. Plötsligt tänds en gnutta hopp, men det visar sig vara en kapsyl där djupt i fickan. Du blir irriterad eftersom det tar så lång tid, sådär som man blir.

Men vad skulle hända om du istället slängde fram två kronor, eller erbjöd dig att betala knäckebrödet? Det är två spänn, det gör ingen skillnad för dig, men för personen framför dig i kassan betyder det att att hen slipper välja om det är hen eller katten som ska ha mat. Dessutom går det fortare i kön, så du vinner också på det.

Eller du sitter på Max och slänger i dig din alldeles för sena lunch. Vid bordet bredvid sitter en ensam kvinna med ett barn som vägrar äta, som faktiskt mest skriker och bråkar. Även här har du två val, irritera dig på att barnet låter illa (för skrikande barn låter illa, vad folk säger) eller kanske le mot barnet. Lek tittut. Jag har ofta upplevt att sånt får barnet på mycket bättre humör, din lunch blir lugnare, barnet får i sig mat och det stackars (antagligen) mamman kan andas ut.

Var trevlig mot främlingar. Jag brukar säga (och jag har fått det någonstans ifrån) att främlingar är vänner vi ännu inte lärt känna. Gå med den grundinställningen, le mot människor du möter. Säg hej, och mena det. Prata med människor, i kön till parkeringsautomaten, när du väntar på bussen, i väntrummet, i kassan. De flesta uppskattar att bli sedda, väldigt många har något intressant att säga bara man lyssnar.

Den som blivit utsatt för en av dina random acts of kindness kommer antagligen bli lite gladare, och glädje smittar. Glada människor bråkar sällan. Du kommer också märka att du blir gladare av det, och det är ju helt fantastiskt.

Gör något snällt, i stort och smått. Idag skrev en tjej jag följer på Twitter att hon hade skaffat en domän till sin blogg, men den inte fungerade. Jag kan det där med domäner, så jag frågade om jag kunde hjälpa. Ett par minuter senare fungerade plantsandwatercolour.com felfritt. En väldigt liten grej för mig, men väldigt tacksamt för henne.

Så, nu när du läst såhär långt, lämna en uppmuntrande kommentar här, och gå ut och gör något snällt mot en främling.

Puss å kram.

Läxor

När jag gick i skolan avskydde jag läxor. Jag förstod aldrig varför vi inte fick lära oss det vi behövde kunna i skolan utan var tvungna att fortsätta studera hemma. Jag hade förvisso väldigt lätt för mig och gjorde väldigt sällan mina läxor, men ändå. Det var något som luktade unket över läxorna.

Jag insåg ju då att jag mest var lat, att jag uppskattade min fritid och umgänget med kompisarna och tv-spelen mer än att sitta med näsan i geografiböcker och liknande. Eftersom jag hade så lätt för mig behövde jag aldrig plugga, vilket gjorde att jag aldrig lärde mig det. Att plugga alltså. Det insåg jag ju först på gymnasiet, när jag på naturvetenskapliga programmet, teknisk gren insåg att allt inte var skitenkelt, att man faktiskt behövde plugga lite för att lära sig.

Nu var det inte min studieteknik det skulle handla om, för jag har förstått att läroplanen nu innehåller en hel del studieteknik, och att skolan har som uppgift att utmana även elever som har lätt för sig.

Nej, det är läxorna det ska handla om. Läxor som jag i vuxen ålder kommit att hata mer än jag gjorde när jag gick i skolan. När jag gick i skolan var de jobbiga, idag är de orättvisa, fruktansvärt orättvisa. Det blir extremt tydligt vilka barn och ungdomar som kommer från akademikerhem och vilka som inte gör det.

Skolan ska vara jämlik, men när skolan bygger på att man ska lära sig saker hemma kommer det bli stor skillnad om man har utbildade föräldrar som tar sig tid till sina barns läxor, eller om man har föräldrar som inte gör det, eller kanske inte ens har några föräldrar.

Därför är det så otroligt viktigt det vi gör i Ett Falun för Alla, när vi varje onsdag bjuder in till Tillsammanscafé med läxhjälp. Vi bygger över de klasskillnader som skolsystemet skapar och välkomnar alla som behöver hjälp. Naturligtvis är vi beroende av frivilliga läxhjälpare, och där är vi idag för få, men vi hjälper så gott vi kan, och det gör skillnad.

Jag skulle gärna se en skolreform där läxor endast får bestå av antingen läsning, eller repetition. Man måste få kunskapen i skolan, men mängdträning kan man eventuellt göra hemma. Läsning är en helt vettig läxa, men egentligen bara läsning.

Vad tycker du om läxor? Skriv en kommentar.

Den utvisade terroristen

Det görs försök att vinna populistiska poänger på att den terrormisstänkte 39-åringen saknade uppehållstillstånd. 

Migrationsverket har slutat ta beslut om utvisning till Uzbekistan med hänsyn till den överhängande risken att de som skickas tillbaka fängslas och torteras. 

Man har också beslutat om att inte häva tidigare utvisningsbeslut, men också att inte verkställa utvisningar med tvång. Detta eftersom personer som återvänder frivilligt eventuellt löper större chans att undvika tortyr och fängelse. 

Det är alltså inga rutiner som har brustit som gjort att han kunnat befinna sig i Stockholm. Det har fungerat precis som det är tänkt. 

Nu visade det sig att just den här individen, av ännu okänd anledning, kom att begå terroristbrott och mord. Jag hoppas att han döms och straffas hårt. 

Jag hoppas också att det här inte betyder att vi kollektivt straffar alla som flytt från Uzbekistan genom att skicka dem till tortyr och långa fängelsestraff bara för att en av deras landsmän begått allvarliga terroristhandlingar här. 

Vi är bättre än så, vi är mycket bättre än så. 

Läs mer här: http://www.farr.se/sv/lag-a-praxis/aktuellt/962-stopp-for-utvisningar-till-uzbekistan

Nationalism

Jag känner ett stort behov av att blogga om nationalism, speciellt efter vad som hände i Stockholm i fredags. Jag ser hur sociala medier fylls av vrede (fullt förståeligt) som är (felaktigt) riktad mot muslimer.

För det första är ingen dömd, och även om jag sett personer som förespråkar att helt bortse från rättssäkerheten och frihetsberöva alla misstänkta brottslingar, så är det inte så det fungerar i Sverige. Vi har en misstänkt, det är allt. Så mitt inlägg om nationalism handlar inte nödvändigtvis om det som hände i fredags, även om det kan visa sig gå att applicera.

Nationalism är tanken att om befolkningen i en nation utgörs av en homogen grupp människor så blir allting bra. Hur denna homogenitet definieras är lite olika, Hitler såg det som friska, starka, blonda, blåögda människor. Sverigedemokraterna pratar om en “essens av Svenskhet” (något luddigt minst sagt) och Daesh pratar om muslimer.

Jag tänkte bortse från de nationalromantiska idéerna och istället prata om vad som händer när nationalister får makten, när man tar nästa steg. Det är nämligen då det går åt helvete på riktigt.

När nationalister får makten, oavsett om det är genom demokratiska val som för Hitler, eller om det är genom att utlysa en egen stat som för Daesh (den Islamiska Staten vill de ju gärna kalla sig), har man alltså en stat med en idé att den finns till för det här homogena folket.

Till en början kommer den här staten att stänga gränser för att undvika att de som inte hör till den homogena gruppen tar sig in. I fortsättningen får man se en välfärd som bara de i den homogena gruppen får ta del av. Det här har vi redan sett tendenser till i Sverige. Det handlar om att tydligt göra skillnad på “vi” och “dem”, och det är bara “vi” som hör hemma här.

Det här är ganska lätt att locka med när det är tuffa tider, staten har begränsade resurser och att reglera vilka som får ta del av dessa resurser gör ju att “vi” kan få förmåner som gör att vi ser mellan fingrarna när “de” far illa. När man som nationalist försöker ta makten är det väldigt viktigt att belysa att “de” tar resurser från “oss”. Man ställer gärna grupper mot varandra, vi har sett detta till exempel i form av att pensionärerna inte ska få sylt på gröten, för att flyktingarna kostar för mycket pengar.

När nationalisterna sedan fått makten så är första steget att avlägsna de som inte hör till den homogena gruppen. Eftersom den som står utanför den homogena gruppen inte längre har några rättigheter är det många som flyr. Eventuellt hjälper staten till att med våld se till att folket rensas.

Ett folk, ett rike, en ledare.

Nu har vi ett folk, ett rike och en ledare, men det är ändå något som gnager. Det finns ju människor som hör till vår homogena grupp, vårt folk, som inte omfattas av vårt rike. Hur ska vi kunna skydda dem? Det här var ett av Hitlers problem, men han hade en lösning. Den 1a september 1939 började han genomföra sin plan, genom att invadera Polen med syfte att “befria” tyskarna i Polen.

Vi såg samma mekanism i Bosnienkriget, där Republica Srpska ville ta över allt territoriellt område där det bodde serber. Vi såg även Ryssland göra samma sak i Krim, en del av Ukraina där många ryssar lever. Det här är några exempel på vad som händer när nationalister kommer till makten.

Det här är viktigt att komma ihåg när vi ser vad Daesh åstadkommer. Daesh vill skapa en islamisk stat, och för dem är det ett stort problem att muslimer lever lyckliga i frihet i den sekulariserade västvärlden. Hur ska de få alla muslimer att ingå i deras islamiska nationalstat, de inser ju att de inte kan invadera hela världen. Svaret ligger i att skapa en gemensam fiende, ett klassiskt sätt att ena människor.

Det är därför Daesh orkestrerar terrordåd, och det får vi inte glömma. Det här är jätteviktigt.

Syftet är alltså inte att vi ska bli rädda för Daesh, syftet är att vi ska bli rädda för muslimer. Om de lyckas få oss rädda för muslimer betyder det att muslimer inte kan leva tryggt i västvärlden, de kommer att hotas, hatas och diskrimineras. Vad Daesh hoppas på är att när vi hotat och hatat till bristningsgränsen har vi blivit den gemensamma fienden. Muslimer i västvärlden har ingen chans att leva i fred och frihet utan måste ansluta sig till Daesh.

Varför är det så viktigt att förstå detta? Helt enkelt för att vårt hat ska riktas rätt. Vi ska hata Daesh! Vi ska sätta in militära insatser mot Daesh. Daesh är en terroristoristganisation och har inget som helst existensberättigande. Daesh hävdar att de är muslimer, och att de för sitt krig för Allah, men det är terroristorganisationen Daesh vi ska hata, inte muslimer. Det finns ca 1,6 miljarder muslimer, Daesh beräknas ha ca 30000 soldater. Säg att de i värsta fall har ca en miljon sympatisörer, det är ändå mindre än en promille av muslimerna.

För att jämföra den andelen med Sveriges befolkning så är det i samma storleksordning som publiksnittet på Färjestad BKs hemmamatcher. Inte ska vi väl låta Färjestads hemmapublik vara representativt för Sverige? Nej precis, då låter vi heller inte Daesh vara representativt för islam.

Hur kan vi bäst bekämpa Daesh?

Det bästa vi kan göra för att bekämpa Daesh är att rikta våra insatser mot Daesh. Som individer är det inte så mycket vi kan göra, men som nation behöver vi påverka både FN och EU (och i förlängningen Nato) att slå hårt mot Daesh. Det är dock extremt viktigt att det inte slår mot oskyldiga, för det är västvärldens våld mot oskyldiga muslimer som är näringen för Daesh. En samlad och riktad attack mot Daesh, och ett omfamnande av oskyldiga är det värsta som kan hända för Daesh.

Men vi kan inte krama ihjäl terrorismen

Nej, terroristerna måste identifieras och elimineras (se till att de inte kan begå terrordåd). Alla som inte är terrorister kan dock behöva en kram, känna sig älskad, önskad och välkommen. Som jag sa, det är utanförskapet som driver människor mot extremism.

Om du orkade läsa såhär långt hoppas jag verkligen att du också delar inlägget vidare. Jag blir glad om du lämnar en kommentar också. Man behöver inte hålla med mig, men typiska troll-kommentarer raderas och blockeras.

Puss och kram.

Kopplat bort instagram

Så jag har alltså, typ, kopplat bort de automatiska postningarna från instagram till bloggen. Jag säger “typ” därför att inläggen kommer fortfarande in här, men du måste klicka in dig på sidan Instagram för att se dem. 

Det gör också att de inte automatiskt postas vidare till Twitter och Facebook, som alla “vanliga” inlägg gör. 

Jag ska känna lite hur det här känns, så får vi se om det fortsätter såhär eller om jag lägger tillbaka dem.