Demokrati

Jag tänkte jag skulle förklara lite hur demokrati fungerar, eftersom det är många som inte riktigt verkar förstå. Jag ska göra en liknelse med hjälp av en svampsoppa. Jag förklarar också varför det inte alls är självklart att förhandla med Sverigedemokraterna.

Vi har 349 personer som ska göra en svampsoppa, men vi har några olika recept, hur ska soppan lagas?

Eftersom Stefans gäng (116 personer) gjorde soppan förra gången får de presentera sitt recept först. De vill snåla med kantareller men används grädde.

Jonas gäng (28 personer) förklarar att det låter jättegott och att de gärna äter den soppan. Deras eget recept var ändå så lika, lite mer svamp bara.

Ulfs gäng (143 personer) presenterar ett recept med mycket kantareller, men mjölk istället för grädde.

Jimmie gäng (62 personer) presenterar ett recept med flugsvamp och vatten.

Ett recept där minst hälften säger nej blir bortröstat. Räknar du lite här så ser du att inget gäng kan räkna med att få igenom sitt recept.

Nu behöver man därför kompromissa mellan gängen. Kanske kan man blanda mjölk och grädde? Kanske kan man hitta en bra balans med kantareller? Vad alla, utom Jimmies gäng, är överens om är iallafall att flugsvamp är en dålig idé. Flugsvamp är farligt. Därför vill man inte låta Jimmies gäng vara med.

Är det odemokratiskt? Stefans- och Ulfs gäng består av flera mindre gäng som gått ihop och gjort recept. Jimmies gäng är det tredje största, borde han inte få 17% av makten? Man kanske kan ha lite flugsvamp i soppan?

Jag hoppas detta gör det tydligare hur det fungerar och varför samarbete med Sverigedemokraterna är uteslutet.

Nu ska ju riksdagen inte göra soppa, men det handlar ändå om att det finns tre lösningar.

Rödgröna vill att alla ska ha det bra, och att man med skattemedel ska säkerställa detta.

Alliansen vill att alla ska ha det bra, och att var och en kan lösa det på egen hand om man lättar på skattetrycket.

Sverigedemokraterna vill ha “Sverige åt svenskarna” och om det blir bra eller dåligt var skit samma.

Det finns alltså en konfliktlinje mellan höger och vänster som går att kompromissa och förhandla med, men nationalismen går inte att förhandla med.

About Stefan Bergfeldt

Jag som kallar mig för Ordbajsarn heter egentligen Stefan Bergfeldt. Jag föddes på Falu lasarett i augusti 1978, och är uppväxt i Hedemora. Webbutvecklare, sökmotoroptimerare, entreprenör och gitarrist är andra saker man kan kalla mig, om inte Ordbajsarn passar. Jag driver konsultfirman CRS Webbproduktion, och har specialiserat mig på att ta fram kostnadseffektiva webblösningar till små- och medelstora företag.