Hur gör vi världen bättre?

Det är många som ställer sig frågan vart världen är på väg, och hur det kan ha blivit som det har blivit. Frågan vi stället borde ställa oss är hur vi gör världen bättre.

Morgan Freeman har svaret. Eller, det är såklart inte Morgan Freeman, utan det är hans gestaltning av Gud från filmen Bruce Almighty. One act of random kindness at a time. Så enkelt, så genialiskt.

Men vad innebär det i praktiken? Var lite snäll, var lite förstående, var lite osjälvisk. Bidra med något positivt. Det krävs så oerhört lite för att göra någons dag. Börja med att le, det är väldigt smittsamt.

Du står där på Ica och personen framför är två spänn kort för att ha råd med både brödet och kattmaten, eftersom rabattkupongen är ogiltig. Hen gräver skamset i fickorna och bläddrar bland kvitton i plånboken. Plötsligt tänds en gnutta hopp, men det visar sig vara en kapsyl där djupt i fickan. Du blir irriterad eftersom det tar så lång tid, sådär som man blir.

Men vad skulle hända om du istället slängde fram två kronor, eller erbjöd dig att betala knäckebrödet? Det är två spänn, det gör ingen skillnad för dig, men för personen framför dig i kassan betyder det att att hen slipper välja om det är hen eller katten som ska ha mat. Dessutom går det fortare i kön, så du vinner också på det.

Eller du sitter på Max och slänger i dig din alldeles för sena lunch. Vid bordet bredvid sitter en ensam kvinna med ett barn som vägrar äta, som faktiskt mest skriker och bråkar. Även här har du två val, irritera dig på att barnet låter illa (för skrikande barn låter illa, vad folk säger) eller kanske le mot barnet. Lek tittut. Jag har ofta upplevt att sånt får barnet på mycket bättre humör, din lunch blir lugnare, barnet får i sig mat och det stackars (antagligen) mamman kan andas ut.

Var trevlig mot främlingar. Jag brukar säga (och jag har fått det någonstans ifrån) att främlingar är vänner vi ännu inte lärt känna. Gå med den grundinställningen, le mot människor du möter. Säg hej, och mena det. Prata med människor, i kön till parkeringsautomaten, när du väntar på bussen, i väntrummet, i kassan. De flesta uppskattar att bli sedda, väldigt många har något intressant att säga bara man lyssnar.

Den som blivit utsatt för en av dina random acts of kindness kommer antagligen bli lite gladare, och glädje smittar. Glada människor bråkar sällan. Du kommer också märka att du blir gladare av det, och det är ju helt fantastiskt.

Gör något snällt, i stort och smått. Idag skrev en tjej jag följer på Twitter att hon hade skaffat en domän till sin blogg, men den inte fungerade. Jag kan det där med domäner, så jag frågade om jag kunde hjälpa. Ett par minuter senare fungerade plantsandwatercolour.com felfritt. En väldigt liten grej för mig, men väldigt tacksamt för henne.

Så, nu när du läst såhär långt, lämna en uppmuntrande kommentar här, och gå ut och gör något snällt mot en främling.

Puss å kram.

Läxor

När jag gick i skolan avskydde jag läxor. Jag förstod aldrig varför vi inte fick lära oss det vi behövde kunna i skolan utan var tvungna att fortsätta studera hemma. Jag hade förvisso väldigt lätt för mig och gjorde väldigt sällan mina läxor, men ändå. Det var något som luktade unket över läxorna.

Jag insåg ju då att jag mest var lat, att jag uppskattade min fritid och umgänget med kompisarna och tv-spelen mer än att sitta med näsan i geografiböcker och liknande. Eftersom jag hade så lätt för mig behövde jag aldrig plugga, vilket gjorde att jag aldrig lärde mig det. Att plugga alltså. Det insåg jag ju först på gymnasiet, när jag på naturvetenskapliga programmet, teknisk gren insåg att allt inte var skitenkelt, att man faktiskt behövde plugga lite för att lära sig.

Nu var det inte min studieteknik det skulle handla om, för jag har förstått att läroplanen nu innehåller en hel del studieteknik, och att skolan har som uppgift att utmana även elever som har lätt för sig.

Nej, det är läxorna det ska handla om. Läxor som jag i vuxen ålder kommit att hata mer än jag gjorde när jag gick i skolan. När jag gick i skolan var de jobbiga, idag är de orättvisa, fruktansvärt orättvisa. Det blir extremt tydligt vilka barn och ungdomar som kommer från akademikerhem och vilka som inte gör det.

Skolan ska vara jämlik, men när skolan bygger på att man ska lära sig saker hemma kommer det bli stor skillnad om man har utbildade föräldrar som tar sig tid till sina barns läxor, eller om man har föräldrar som inte gör det, eller kanske inte ens har några föräldrar.

Därför är det så otroligt viktigt det vi gör i Ett Falun för Alla, när vi varje onsdag bjuder in till Tillsammanscafé med läxhjälp. Vi bygger över de klasskillnader som skolsystemet skapar och välkomnar alla som behöver hjälp. Naturligtvis är vi beroende av frivilliga läxhjälpare, och där är vi idag för få, men vi hjälper så gott vi kan, och det gör skillnad.

Jag skulle gärna se en skolreform där läxor endast får bestå av antingen läsning, eller repetition. Man måste få kunskapen i skolan, men mängdträning kan man eventuellt göra hemma. Läsning är en helt vettig läxa, men egentligen bara läsning.

Vad tycker du om läxor? Skriv en kommentar.

Den utvisade terroristen

Det görs försök att vinna populistiska poänger på att den terrormisstänkte 39-åringen saknade uppehållstillstånd. 

Migrationsverket har slutat ta beslut om utvisning till Uzbekistan med hänsyn till den överhängande risken att de som skickas tillbaka fängslas och torteras. 

Man har också beslutat om att inte häva tidigare utvisningsbeslut, men också att inte verkställa utvisningar med tvång. Detta eftersom personer som återvänder frivilligt eventuellt löper större chans att undvika tortyr och fängelse. 

Det är alltså inga rutiner som har brustit som gjort att han kunnat befinna sig i Stockholm. Det har fungerat precis som det är tänkt. 

Nu visade det sig att just den här individen, av ännu okänd anledning, kom att begå terroristbrott och mord. Jag hoppas att han döms och straffas hårt. 

Jag hoppas också att det här inte betyder att vi kollektivt straffar alla som flytt från Uzbekistan genom att skicka dem till tortyr och långa fängelsestraff bara för att en av deras landsmän begått allvarliga terroristhandlingar här. 

Vi är bättre än så, vi är mycket bättre än så. 

Läs mer här: http://www.farr.se/sv/lag-a-praxis/aktuellt/962-stopp-for-utvisningar-till-uzbekistan

Nationalism

Jag känner ett stort behov av att blogga om nationalism, speciellt efter vad som hände i Stockholm i fredags. Jag ser hur sociala medier fylls av vrede (fullt förståeligt) som är (felaktigt) riktad mot muslimer.

För det första är ingen dömd, och även om jag sett personer som förespråkar att helt bortse från rättssäkerheten och frihetsberöva alla misstänkta brottslingar, så är det inte så det fungerar i Sverige. Vi har en misstänkt, det är allt. Så mitt inlägg om nationalism handlar inte nödvändigtvis om det som hände i fredags, även om det kan visa sig gå att applicera.

Nationalism är tanken att om befolkningen i en nation utgörs av en homogen grupp människor så blir allting bra. Hur denna homogenitet definieras är lite olika, Hitler såg det som friska, starka, blonda, blåögda människor. Sverigedemokraterna pratar om en “essens av Svenskhet” (något luddigt minst sagt) och Daesh pratar om muslimer.

Jag tänkte bortse från de nationalromantiska idéerna och istället prata om vad som händer när nationalister får makten, när man tar nästa steg. Det är nämligen då det går åt helvete på riktigt.

När nationalister får makten, oavsett om det är genom demokratiska val som för Hitler, eller om det är genom att utlysa en egen stat som för Daesh (den Islamiska Staten vill de ju gärna kalla sig), har man alltså en stat med en idé att den finns till för det här homogena folket.

Till en början kommer den här staten att stänga gränser för att undvika att de som inte hör till den homogena gruppen tar sig in. I fortsättningen får man se en välfärd som bara de i den homogena gruppen får ta del av. Det här har vi redan sett tendenser till i Sverige. Det handlar om att tydligt göra skillnad på “vi” och “dem”, och det är bara “vi” som hör hemma här.

Det här är ganska lätt att locka med när det är tuffa tider, staten har begränsade resurser och att reglera vilka som får ta del av dessa resurser gör ju att “vi” kan få förmåner som gör att vi ser mellan fingrarna när “de” far illa. När man som nationalist försöker ta makten är det väldigt viktigt att belysa att “de” tar resurser från “oss”. Man ställer gärna grupper mot varandra, vi har sett detta till exempel i form av att pensionärerna inte ska få sylt på gröten, för att flyktingarna kostar för mycket pengar.

När nationalisterna sedan fått makten så är första steget att avlägsna de som inte hör till den homogena gruppen. Eftersom den som står utanför den homogena gruppen inte längre har några rättigheter är det många som flyr. Eventuellt hjälper staten till att med våld se till att folket rensas.

Ett folk, ett rike, en ledare.

Nu har vi ett folk, ett rike och en ledare, men det är ändå något som gnager. Det finns ju människor som hör till vår homogena grupp, vårt folk, som inte omfattas av vårt rike. Hur ska vi kunna skydda dem? Det här var ett av Hitlers problem, men han hade en lösning. Den 1a september 1939 började han genomföra sin plan, genom att invadera Polen med syfte att “befria” tyskarna i Polen.

Vi såg samma mekanism i Bosnienkriget, där Republica Srpska ville ta över allt territoriellt område där det bodde serber. Vi såg även Ryssland göra samma sak i Krim, en del av Ukraina där många ryssar lever. Det här är några exempel på vad som händer när nationalister kommer till makten.

Det här är viktigt att komma ihåg när vi ser vad Daesh åstadkommer. Daesh vill skapa en islamisk stat, och för dem är det ett stort problem att muslimer lever lyckliga i frihet i den sekulariserade västvärlden. Hur ska de få alla muslimer att ingå i deras islamiska nationalstat, de inser ju att de inte kan invadera hela världen. Svaret ligger i att skapa en gemensam fiende, ett klassiskt sätt att ena människor.

Det är därför Daesh orkestrerar terrordåd, och det får vi inte glömma. Det här är jätteviktigt.

Syftet är alltså inte att vi ska bli rädda för Daesh, syftet är att vi ska bli rädda för muslimer. Om de lyckas få oss rädda för muslimer betyder det att muslimer inte kan leva tryggt i västvärlden, de kommer att hotas, hatas och diskrimineras. Vad Daesh hoppas på är att när vi hotat och hatat till bristningsgränsen har vi blivit den gemensamma fienden. Muslimer i västvärlden har ingen chans att leva i fred och frihet utan måste ansluta sig till Daesh.

Varför är det så viktigt att förstå detta? Helt enkelt för att vårt hat ska riktas rätt. Vi ska hata Daesh! Vi ska sätta in militära insatser mot Daesh. Daesh är en terroristoristganisation och har inget som helst existensberättigande. Daesh hävdar att de är muslimer, och att de för sitt krig för Allah, men det är terroristorganisationen Daesh vi ska hata, inte muslimer. Det finns ca 1,6 miljarder muslimer, Daesh beräknas ha ca 30000 soldater. Säg att de i värsta fall har ca en miljon sympatisörer, det är ändå mindre än en promille av muslimerna.

För att jämföra den andelen med Sveriges befolkning så är det i samma storleksordning som publiksnittet på Färjestad BKs hemmamatcher. Inte ska vi väl låta Färjestads hemmapublik vara representativt för Sverige? Nej precis, då låter vi heller inte Daesh vara representativt för islam.

Hur kan vi bäst bekämpa Daesh?

Det bästa vi kan göra för att bekämpa Daesh är att rikta våra insatser mot Daesh. Som individer är det inte så mycket vi kan göra, men som nation behöver vi påverka både FN och EU (och i förlängningen Nato) att slå hårt mot Daesh. Det är dock extremt viktigt att det inte slår mot oskyldiga, för det är västvärldens våld mot oskyldiga muslimer som är näringen för Daesh. En samlad och riktad attack mot Daesh, och ett omfamnande av oskyldiga är det värsta som kan hända för Daesh.

Men vi kan inte krama ihjäl terrorismen

Nej, terroristerna måste identifieras och elimineras (se till att de inte kan begå terrordåd). Alla som inte är terrorister kan dock behöva en kram, känna sig älskad, önskad och välkommen. Som jag sa, det är utanförskapet som driver människor mot extremism.

Om du orkade läsa såhär långt hoppas jag verkligen att du också delar inlägget vidare. Jag blir glad om du lämnar en kommentar också. Man behöver inte hålla med mig, men typiska troll-kommentarer raderas och blockeras.

Puss och kram.

Kopplat bort instagram

Så jag har alltså, typ, kopplat bort de automatiska postningarna från instagram till bloggen. Jag säger “typ” därför att inläggen kommer fortfarande in här, men du måste klicka in dig på sidan Instagram för att se dem. 

Det gör också att de inte automatiskt postas vidare till Twitter och Facebook, som alla “vanliga” inlägg gör. 

Jag ska känna lite hur det här känns, så får vi se om det fortsätter såhär eller om jag lägger tillbaka dem. 

Sluta med Foto från Instagram?

Under en ganska lång period nu har jag haft mitt Instagram-konto kopplat till bloggen, så att alla nya inlägg på Instagram har genererat ett nytt inlägg på bloggen. Det har helt klart gjort att antalet inlägg på bloggen har ökat, men det har också begränsat mitt instagrammande, eftersom jag vill få till någorlunda långa texter då allt hamnar på bloggen också. Att bara ta en bild som åker ut på Instagram har inte riktigt varit aktuellt, på grund av kopplingen till bloggen.

Nu funderar jag, och utvärderar hur jag ska bete mig i fortsättningen. Om jag tar bort kopplingen får jag också lite press på mig att faktiskt skriva inlägg här på bloggen, något jag har varit ganska dålig på. Det gör också att jag kan posta saker på Instagram utan att tänka på att det också hamnar på bloggen. Det är ju fördelar helt klart.

Nackdelen är väl att det finns risk att det blir lite stiljte på bloggen. Det vore tråkigt tycker jag. Viljan att skriva kommer i vågor, men det kanske är bättre att jag bloggar i vågor då?

Jag är väldigt intresserad av din åsikt i den här frågan, lämna en kommentar och säg vad du tycker. Ska mina Instagram-poster hamna på bloggen automatiskt eller inte? Motivera gärna.

Effektiv ränta är inte allt

En tidigare artikel här på bloggen lär oss granska finansbolagens information om lån. Artikeln pekar på flera viktiga punkter, där du som ska låna pengar behöver vara medveten och ställa rätt frågor.

Jag uppmärksammades dock på att artikeln helt och hållet saknar information om de förpestliga smslånen, eller snabblånen som de också kallas.

Det stämmer, och att jämföra smslån kräver att man tittar på helt andra saker. När man lånar stora summor, kanske till en bostad, så spelar räntan väldigt stor roll, men uppläggningsavgiften är försumbar. Säg att du lånar en miljon kronor till en lägenhet, som du kanske ska amortera på i 100 år, så spelar 300kr i uppläggningsavgift väldigt liten roll. Om du däremot kan sänka räntan gör det stor skillnad.

Poängen med smslån är ju att du lånar en relativt liten summa, under väldigt kort tid. Ska du låna 3000kr och betala tillbaka när du får lön gör räntan väldigt liten skillnad. Det är därför du har en väldigt hög ränta på dessa lån. Om du betalar tillbaka i tid blir det ändå billigare än att gå till banken, där du också måste boka tid med en banktjänsteman, fylla i massor av papper och i bästa fall ha pengarna en vecka senare. Om de ens beviljar så små lån.

När det handlar om mindre lån, med kort avbetalningstid, är det istället den totala kostnaden för lånet som blir viktig. Använd denna lånekalkylator som smslånonline erbjuder. Där kan du enkelt jämföra kostnaden för olika lån.

Det är enkelt att se vilket lån som blir billigast, men du ska också komma ihåg att alla finansbolag lånar ut pengar för att tjäna pengar. En sak som är säker är att om du inte har råd att betala tillbaka det du lånar så kommer det att straffa sig. Undvik så långt det går att låna pengar, men när du måste så se till att välja rätt lån.

Hoppas detta ytterligare hjälper dig att ta rätt beslut när det kommer till lån.

Så synar du finansbolagens information om lån

I likhet med alla andra företag så lyfter gärna finansbolagen fram fördelarna med sina produkter.

Med de större bokstäverna framhävs ”räntefritt lån”, ”låg ränta” eller ”amortera i egen takt”.  I det finstilta står sedan om uppläggningsavgifter, aviavgifter och lånets totala kostnad. Det handlar helt och hållet om vilka uppgifter man vill att kunderna ska fokusera på. Som konsument krävs det alltså att man synar finansbolagens information tydligt så att inte billiga lån blir dyra lån.

Jag läste för ett tag sedan artikeln ”Billiga lån kan lätt bli dyra” på SvD och kan delvis hålla med artikelskribenten (som inte skriver under med sitt namn). Men det gäller att hålla sig till fakta när kritik ska föras fram. Lika viktigt som det gäller att hålla sig till fakta om lån ska jämföras. Och på den punkten känns det inte helt korrekt av den anonyma skribenten.

Men innan jag själv beskriver hur jag anser att man bör syna informationen hos låneföretagen så ta en sekund och titta på urlen på artikeln hos Svd. Den är svd.se/finansbolagens-satt-att-luras. Jag gissar att ”Finansbolagens sätt att luras” var artikelns första rubrik. Men den fick sedan ändras efter publicering och den gamla urlen ligger kvar. Men det speglar lite vad skribenten anser – att finansbolagen luras. Om jag håller med eller inte ska jag återkomma till.

Jämför effektiv ränta

Skribenten sammanfattar vikten av att jämföra effektiv ränta istället för att titta på nominell ränta.

bara för att ett lån har en lägre ränta eller ingen ränta alls så behöver det inte vara ett billigt lån

Det tillkommer nämligen ofta uppläggningsavgift på upp till 500kr (finns även högre) och sedan aviavgift på några tior för varje faktura. En del kreditbolag tar till och med aviavgift trots att betalning sker via autogiro!

Det är klart att det inte gör stor skillnad på ett stort bolån men det gör skillnad på privatlånen och inte minst när lägre belopp lånas. På snabblånen (vilka man alltid bör undvika) finns skräckexempel där uppläggningsavgiften till och med är större än räntekostnaden.

Om två låneförslag jämförs med samma belopp och samma amorteringstid är effektiv ränta ett jättebra sätt att ställa lånen mot varandra. Lägst effektiv ränta – lägst kostnad för lånet.

Men vilken ränta är det som lånebolagen lyfter fram på sina hemsidor? Det är inte den effektiva räntan utan den nominella, dvs. det som är själva räntekostnaden. ”Låna med ränta från 3,90%” står det men kan alltså egentligen innebära ex. ”Låna med effektiv ränta fr. 4.30%”.

Att jämföra nominell ränta är därmed helt onödigt då det är den effektiva räntan som speglar kostnaden för lånet. På frågan om man vill ha den lägsta räntan eller det lån som ger lägst kostnad så svarar nog de flesta ”lägst kostnad”. Men ändå är det allt för många som inte jämför effektiv ränta.

Enligt lag måste effektiv ränta anges om lånet är på längre än ett par månader så informationen finns där – men kanske inte lika stort som den nominella räntan presenteras.

Amorteringsform

Något annat man bör undersöka är vilken amorteringsform som lånet har. Det är mycket vanligt att kreditgivare erbjuder annuitetslån. Det betyder att låntagaren betalar exakt samma summa varje månad. I början är amorteringen mindre och en större del går till att betala räntan. Men efter hand minskar räntekostnaden och därmed sker amorteringen med större och större belopp.

Med rak amortering betalas däremot samma summa på amorteringen varje månad och därtill kommer räntekostnaden. Därmed minskar den totala summa som betalas varje månad.

Jämför man enbart den första, eller de första, månaderna ser alltså annuitetslånet billigare ut. Månadskostnaden är ju lägre. Men den är ju även konstant medan de som valt rak amortering kommer betala mindre och mindre.

Många låntagare har inte kunskap om vad som skiljer mellan dessa amorteringsformer och vet inte dess fördelar och nackdelar.

Skribenten hos SvD skriver att ett annuitetslån ”blir dyrare totalt sett över hela låneperioden”. Det är inte hela sanningen. I början sker amortering till större belopp via annuitetslån än med rak amortering. Detta gör att räntekostnaden trycks ner något snabbare och att den totala räntekostnaden skiljer något i slutändan. Men det är som det står på Wikipedia – ”Denna skillnad är dock liten vid korta löptider”

Det framställs som att annuitetslån inte ska vara ett bra alternativ men det går inte uteslutande att säga att rak amortering är bättre än annuitetslån. Däremot är finansbolagen generellt riktigt dåliga på att förklara dessa två olika amorteringssätt. Kanske för att de vill premiera det ena alternativet.

Det viktigaste är att se på syftet på lånet och vad man har möjlighet till och vill betala. Med andra ord dess månadskostnad och totalkostnad.

Totala kostnaden vs. månadskostnad

Vet du den totala kostnaden för ditt lån? Till stor sannolikhet inte. Många vet exakt räntesats och är nöjda med att de ”fått så låg ränta”. Men om man amorterar över en längre tid blir den ”lägre ränta” en stor total kostnad.

Ett annuitetslån på 100.000kr som återbetalas på 5 år och har en effektiv ränta på 4,96% skapar en total kostnad på 12860kr enligt ett exempel från Consector.se. Bara genom att höja räntan, lånesumman eller amorteringstiden något blir det betydligt dyrare.

Låneföretagen kan alltså skriva:

”Låna till under 5% effektiv ränta” eller ”Betala över 12.000kr för att få låna 100.000kr”. Det är klart att man väljer det första alternativet. Bägge är lika sanna och det kan inte sägas att finansbolagen luras för att de använder det ena eller det andra uttrycket.

Men se inte bara på den effektiva räntan utan se även på lånets totala kostnad. Genom att pressa ner amorteringstiden så mycket som möjligt uppstår så liten räntekostnad som möjligt.

Men finansbolagen vill gärna erbjuda långa amorteringstider. Man lyfter fram ”månadskostnad” vilket gör att låntagaren bara ser på denna siffra och väger den mot sin egen ekonomi. På ett lån blir ju månadskostnaden betydligt lägre om amortering sker över längre tid än på kort tid. Därmed kan många lockas att amortera på längre period.

Men vill man på ett korrekt sätt se vad amorteringstider genererar för kostnad ska man kolla på lånets totalkostnad. Kanske är det inte lika lockande med lång amorteringstid om den totala kostnaden är 30-40.000kr på några år.

Jämför själv med kunskap

Skribentens slutsats är ”Det viktigaste är att du aldrig låter en långivare jämföra lån åt dig. Då är lätt att du blir lurad”. Visst finns det vissa sanningar i artikeln som visar hur vilseledande en del information kan vara. Men att därmed dra slutsatsen att man inte ska ta hjälp när lån ska jämföras är att dra det lite väl långt.

Lurad blir man om man inte har kunskap. Kunskap är makt. Sen kan man absolut ta hjälp på vägen. Med skribentens resonemang ska man aldrig ta hjälp i elektronikbutiker, hos bilhandlare eller vid klädinköp. ”Låt dem inte jämföra åt dig – då är det lätt du blir lurad”

För istället ett resonemang med banken och jämför flera bankers erbjudanden. Men se till att ställa låneförslagen mot varandra på ett rättvist sätt – både för dig och för banken. Se på amorteringsval, effektiv ränta, återbetalningstid, månadskostnad och total kostnad.

Har du den kunskapen med dig kan du syna finansbolagens information om lån.  Men det är kunskap du måste ha med dig – för bevisligen är de inte snabba att dela med sig av den.