Livet, och hur jag överlever det

Livet alltså, det är inte helt lätt alla gånger, eller vad säger du?

Det går inte att komma ifrån att det inte bara är en dans på rosor att leva livet. Om ditt liv bara är en dans på rosor så har du inte levt på riktigt 😉 Livet, när man verkligen lever det, kan ge dig riktiga käftsmällar så du tror att du aldrig kommer att resa dig igen! Känner du igen dig?

Hur hanterar man livet när det är tufft, finns det några tips på hur man kan hitta tillbaka till livsglädjen när man har nått botten, tappat upp ett varmt bad, dragit in en skarvsladd i badrummet, kopplat in brödrosten, slagit på Kents nya skiva och sitter där i badkaret, med brödrosten i händerna och funderar på att släppa taget?

Jag är ingen psykolog eller beteendevetare, så jag tänker heller hävda att jag har några lösningar. Däremot har jag några saker som fungerar för mig, och har fungerat när det har behövts i många år. De flesta av mina vänner och bekanta känner mig (antar jag) som en glad och positiv kille, jag får i alla fall höra det titt som tätt. Jag är alltid glad, har nära till skratt och ser allt från den ljusa sidan. Hur kan jag vara så glad jämt, vad är hemligheten?

Svaret är enkelt, det är jag inte! Ingen kan ju vara glad jämt, alla har vi svackor, dåliga dagar och blir ledsna, besvikna och sårade ibland. Det går liksom inte att komma ifrån. Om man bryr sig om någon eller något något, så öppnar man för risken att bli ledsen. Ett sätt att undvika ledsamheter är ju att inte bry sig om något. Om precis allt bara rinner av, som vatten på en gås, både positivt och negativt, behöver man heller inte bli påverkad av det. Hur kul låter det? Personligen skulle jag nog inte kunna leva med mig själv på det viset.

Istället sysslar jag med självbedrägeri. Låter det konstigt? Det är inte alls konstigt egentligen, jag lurar mig själv att jag är glad. Jag lurar mig tills jag tror på det själv helt enkelt. Eller helt enkelt är det såklart inte, det har tagit många år av träning, men idag är jag ganska duktig på det. Att lura dig själv att du är glad är ganska enkelt, börja med att le! Möt dina medmänniskor med ett leende, många kommer att le tillbaka, och att få ett leende blir du ju glad av. För varje person du ler mot, och som ler tillbaka, kommer du bli lite gladare, och till slut är du ju glad.

En annan bra sak du behöver lära dig är att ta åt dig av komplimanger! Antagligen får du komplimanger hela dagarna som du väljer att ignorera, eller skoja bort, eller bara inte tro på. Vilket slöseri säger jag! Var uppmärksam på komplimanger, många komplimanger kommer inte ens i ord, så det gäller att vara lyhörd. Ta åt dig av komplimanger, ta dem till dig, tro på dem. I princip alla komplimanger är ärligt menade, och därför bör du tro på dem. Var också generös med att ge komplimanger, och se till att mena dem!

Naturligtvis tar det här inte bort riktig sorg, utan fungerar bättre på lite dåligt humör. Om du på riktigt är ledsen över något måste du ta till tyngre arsenal. Försök hitta en positiv synvinkel, och fokusera på den!
Det är inte alltid helt lätt att hitta det där positiva, och ibland är det inte helt uppenbart, men tiden har lärt mig att lita på att det finns en positiv sida av det mesta (barn som dör är ett undantag) bara man lär sig leta.

Ett ganska uppenbart exempel är när min morfar dog. Morfar var min hjälte och förebild, det är han fortfarande fast han varit död länge. Jag blev naturligtvis jätteledsen när han dog, men ganska snart insåg jag att han ju faktiskt ville dö, att han faktiskt hade velat dö i flera år, och att min sorg bara var saknad. Det var en viktig insikt, att vara ledsen för att han var död kändes plötsligt själviskt. Saknaden bär jag naturligtvis med mig än idag.

När du lär dig hitta den ljusa sidan av tråkigheter så kommer du lättare att kunna hantera sorgen, och dämpa den. Jag vill inte på något vis mena att sorg är något dåligt, vi behöver sorgen för att bearbeta tråkiga upplevelser. Sorg är bra, men vi får inte låta sorgen ta över. Jag är ledsen, jag gråter, men jag låter inte sorgen styra mig. Jag letar efter ljusa sidor, jag lurar mig själv, jag ler mot människor och jag mår bättre av det.

Nu kanske det låter som att mitt liv är ett rent helvete och att mitt leende bara är en fasad, men så är det absolut inte! Jag har ett förhållandevis bekymmersfritt liv och är genuint glad  för det mesta, men då och då har jag också svackor och nu har du fått veta hur jag gör för att hålla mig på topp.

Jag vill hemskt gärna veta vad du tycker om mina tips, och om du har några egna blir jag jätteglad om du vill dela med dig.
Ge mig lite kärlek i en kommentar 🙂

About Stefan Bergfeldt

Jag som kallar mig för Ordbajsarn heter egentligen Stefan Bergfeldt. Jag föddes på Falu lasarett i augusti 1978, och är uppväxt i Hedemora. Webbutvecklare, sökmotoroptimerare, entreprenör och gitarrist är andra saker man kan kalla mig, om inte Ordbajsarn passar. Jag driver konsultfirman CRS Webbproduktion, och har specialiserat mig på att ta fram kostnadseffektiva webblösningar till små- och medelstora företag.