Min vän Christian

Jag är lyckligt lottad, jag har flera helt fantastiska vänner. Jag tänkte berätta om en av dem idag, ingen mindre än Christian Hedberg. Anledningen att jag väljer att berätta om just honom är inte att han är min vän, utan att han är så mycket annat också.

Han har till exempel vunnit VM i rullstolsinnebandy så många gånger att jag har tappat räkningen, men när det gäller idrottandet är det kälkhockey som är den stora grejen, och där spelar han i landslaget, bland annat i Paralympics i Sotji 2014, och nu är siktet inställt på Paralympics i Pyeongchang 2018.

Som du kanske förstått vid det här laget skiljer sig funktionen i Christians ben från funktionen i mina. Han fick en ryggmärgsskada i samband med en klättringsolycka 2006, och är sedan dess förlamad från midjan och ner.

Till följd av skadan har han svåra smärtor, och det var för att hantera smärtan han började träna. Planlöst tränande är inte Christians grej, så han satte upp mål, höga mål. Den resan pratar han om i sin föreläsning Från kolli till elitidrottare.

Men det är klart att det är tufft när livet förändras, när man får helt nya problem (eller utmaningar) att handskas med. Det behöver inte vara en förlamning, det kan vara en utmattningsdepression, ett förlorat jobb, ett kraschat förhållande eller vad som helst. Förändringar är jobbigt, det är lätt att tycka synd om sig själv. Att bli bitter.

Men vet du, ingen vill dricka kaffe med någon som är bitter! Det är en insikt Christian har kommit till, och det blev också titeln på hans (första) bok. En bok om att leva med smärta, om att hantera smärta. Jag tänker inte säga för mycket, köp boken! Eller låna den på biblioteket för all del.

Nu har jag babblat nog om Christian, jag hoppas du har blivit nyfiken. Kolla in hans hemsida, på www.christianhedberg.se.

Puss å kram