Det korta svaret är Magdalena Andersson.

För dig som vill ha hela röran, läs vidare.

Valresultatet är klart sen i förra veckan, alla röster räknade. Rödgröna sidan, alltså S, MP, V och C tillsammans, landar på 176 mandat. Blågula sidan, M, SD, KD och L, landar på 173. Tre mandats marginal av 349, det är inte mycket att jobba med, men det räcker om alla håller ihop. Och det är där hela problemet ligger, för det gör de ju inte, håller ihop menar jag.

Min sambo Miranda satte ord på läget bättre än jag klarar av, hellre en rödgrön röra än en blåbrun sörja, sa hon, och det är ju precis det vi har att välja mellan just nu.

S är fortfarande störst, 28 procent och 99 mandat, även om de tappade en del. M knappade in lite grann. Men den riktiga snackisen är SD, som gick ner tre procentenheter och hamnade på 62 mandat, sämst av de stora partierna den här gången. Åkesson har ju redan hittat en förklaring som inte handlar om honom, han skyller Vänsterns framgång på islamistiska väljare. Jag vet inte riktigt vilken statistik han sitter på där, för V gick fram runt 1,6 procentenheter i hela landet, och det förklarar man inte med en enskild väljargrupp hur man än vrider och vänder på det. Men det säger nog mer om Åkesson än om Nooshi Dadgostars väljare, så det får stå för honom.

Så, statsminister då. Jag tror på Andersson, hon leder ju fortfarande störst parti och rödgröna sidan har mandaten, om än med tunn marginal. Frågan är egentligen inte om, utan hur regeringen ska se ut, och där blir det rörigt.

Dadgostar har ju sagt att V inte tänker nöja sig med att stå bredvid och rösta rätt den här gången, utan vill ha ministerposter på riktigt. Men Elisabeth Thand Ringqvist har varit glasklar med att det inte kommer hända. ”Vi har ett tydligt nej till Vänsterpartiet i regering”, sa hon i Utfrågningen, och hon menade det bokstavligt, hellre nyval än V vid bordet. Hennes eget önskealternativ är en regering med S, C, KD och MP, alltså exakt de fyra partierna utan V och utan SD.

Så min gissning är att Dadgostar aldrig får sina ministerposter, hur mycket hon än basunerar ut det inför kameran. Eller jo, hon kanske får en enda, men inte hela listan. Istället får hon nog eftergifter i sakpolitiken. Marknadshyror och vinster i välfärden är två frågor där C har mycket att förlora på att inte ge med sig, och där V faktiskt kan tvinga fram förändring utan att sitta i regeringen alls. V sitter ju kvar som stödparti, och det är nog den affären som faktiskt går att göra ihop innan årsskiftet.

Vad tror du, håller det, eller sitter vi här igen om tre månader med precis samma soppa? Lämna gärna en kommentar.