Om att gränsen är nådd

Gränsen är nådd, vi kan inte hjälpa fler säger regeringen, men är det verkligen sant? Vilken gräns är det egentligen de talar om?

Jo, det är gränsen för vad vi klarar av, utan att göra uppoffringar. Det finns väldigt mycket mer vi kan göra.

Istället föreslår regeringen att vi ska stänga gränserna, för att på så vis få övriga länder att “ta sitt ansvar”. Är det verkligen så det fungerar? Jag tror inte det, istället öppnar vi upp för övriga länder att ytterligare minska sitt engagemang.

Tänk dig själv, du är i hundparken med din hund. Ingen annan verkar plocka upp efter sin hund, får det dig att plocka upp mer bajs? Nej, det är mer troligt att du också lämnar bajs på marken.

Så var ska vi göra då? För det första måste det byggas bostäder. Tillfälliga på kort sikt, men permanenta behöver också byggas fort. Bostadsbristen har varit ett faktum i över tio år, och hade vi byggt tidigare hade vi haft helt andra förutsättningar idag. Vi behöver lätta på regler och snabba upp hantering av tillfälliga bygglov. Jag föreslår i första hand att det byggs i städer med universitet eller högskola. Om det sen är staten, kommunen eller rent av CSN som ska vara beställare vet jag inte riktigt, men någon av dem tror jag.

För att komma tillbaka till den där gränsen, jag är inte dum i huvudet, jag förstår att det kostar pengar. Folk verkar tro att pengarna är slut, men samtidigt läser vi om att Gekås slår rekord och säljer för mer än 30 miljoner kronor på en dag. Vi kan också läsa att storbankernas sammanlagda vinst under tredje kvartalet i år var över 20 miljarder kronor. Vi läser också att varje svensk i genomsnitt har ca 2 miljoner i tillgångar, efter att skulderna är avräknade. I dagarna kunde vi också läsa att de 156 rikaste personerna i Sverige tillsammans är goda för över 1100 miljarder kronor.

Så pengarna är absolut inte slut, de är bara på fel ställe och det är här vi måste fråga oss, vad är ett liv värt?

Vi kanske måste ge upp skattefinansierade bartenders på hemma festen, vi kanske måste betala för vårt hemmaspa själva, utan skattelättnader och vi kanske till och med måste ge upp jobbskatteavdraget, om det är vad som krävs för att kunna rädda människor som flyr från krig.

Jag tycker vi ska se möjligheter istället för problem, för det är några saker som gör situationen extremt tacksam.

För det första är det nästan gratis att låna pengar idag, vilket gör det till ett perfekt tillfälle att investera och verkligen satsa på framtiden.

För det andra kommer det faktiskt en hel del människor med mer eller mindre bra utbildning, vilket naturligtvis är något vi måste ta vara på.

För det tredje har det alltid varit ett problem att vi är så glesbefolkade, det är många samhällstjänster som kostar onödigt mycket pengar eftersom det är så långt mellan människorna, och när vi får fler invånare så är det här naturligtvis något som kommer bli bättre.

Det är nu vi verkligen måste ställa oss frågan, ska vi se möjligheterna eller ska vi se problemen.

Jag väljer att se möjligheterna!

About Ordbajsarn

Jag som kallar mig för Ordbajsarn heter egentligen Stefan Bergfeldt. Jag föddes på Falu lasarett i augusti 1978, och är uppväxt i Hedemora. Webbutvecklare, sökmotoroptimerare, entreprenör och gitarrist är andra saker man kan kalla mig, om inte Ordbajsarn passar. Jag driver konsultfirman CRS Webbproduktion, och har specialiserat mig på att ta fram kostnadseffektiva webblösningar till små- och medelstora företag.
View all posts by Ordbajsarn →