Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

Härom dagen skrev jag ju om mina åsikter om könsneutralitet, något som gav en hel del reaktioner både på twitter och på facebook. Det hade jag förstås räknat med, eftersom mitt inlägg i debatten var något generaliserande och överdrivet. Jag tror nämligen att ett visst mått av överdrift är nödvändigt för att väcka debatt.

Några verkar hålla med mig, några tycker att jag har helt fel, vad du än tycker jag att det är bra om du också tycker något.

En kollega till mig valde att debattera mot mig på facebook igår, Vi tycker olika, men respekterar varandra ändå. Förresten, jag kan ju inte svära på att jag är respekterad, men jag känner mig respekterad i alla fall, och tvivlar starkt på att det skulle vara på något annat vis. Idag fick jag boken “Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” i min hand. (Lägg märke till det helt könsneutrala stycket)

Eftersom jag ser mig själv som öppensinnad, nyfiken, jämnställd och modern har jag ikväll läst boken och tänker nu berätta lite om mina reflektioner kring den.

För det första är det en väldigt intressant bok som alla föräldrar (och andra vuxna) bör läsa! Den belyser uppenbara problem i hur vi uppfostrar våra barn på olika sätt beroende på kön, som resulterar i att orättvisorna fortsätter. Dock var den (precis som jag) något generaliserande och överdriven.

Naturligtvis tycker jag (som feminist och förespråkare av jämställdhet) att det är ett problem att pojkar uppfostras till att ta för sig, och flickor till att vara tysta. Jag tror dock inte att problemet ligger i att vi kallar barnen för han eller hon. Jag tror inte heller att problemet ligger i att pojkar leker med bilar eller att flickor leker med dockor. Eller att pojkar har blå mössa och flickor har rosa mössa.

Problemet ligger istället i vad vi vuxna väver in för värderingar i dessa olikheter, och hur vi sprider dessa värderingar vidare till våra barn. Jag har tidigare inte riktigt reflekterat över hur vi förstärker ojämställdheten genom små saker vi gör och säger, som ter sig helt naturligt.

Jag tänker inte gå in på detaljer men jag rekommenderar varmt att du läser boken. Jag har fått en hel del insikter, och kommer försöka förändra mitt beteende på många sätt.

Tänker du på hur du behandlar pojkar och flickor olika?

About Ordbajsarn

Jag som kallar mig för Ordbajsarn heter egentligen Stefan Bergfeldt. Jag föddes på Falu lasarett i augusti 1978, och är uppväxt i Hedemora. Webbutvecklare, sökmotoroptimerare, entreprenör och gitarrist är andra saker man kan kalla mig, om inte Ordbajsarn passar. Jag driver konsultfirman CRS Webbproduktion, och har specialiserat mig på att ta fram kostnadseffektiva webblösningar till små- och medelstora företag.