Ja, jag är en språkpolis, en besserwisser eller vad du nu vill kalla mig. Det är okej, men jag vill bara att vi ska vårda vårt språk.

Det här med de eller dem verkar ju vara svårt för många, men tidigare i år fick jag lära mig en regel av Magnus Betnér (se bifogad video).

I en mening, där du har ett dom som du är osäker på, prova att byta ut det mot jag eller mig. Om det blir jag ska det vara de, om det blir mig ska det vara dem. Så enkelt är det

Själv har jag liksom aldrig haft några problem, det har bara fallit sig naturligt, men den här regeln gör det ju ännu enklare.

I videon kan du ju också lära dig vilka ord som ska skrivas ihop, och vilka som ska skrivas isär. ALLA SKA SKRIVAS IHOP!

Ja faktiskt, alla ska skrivas ihop! Är du det minsta lilla tveksam, skriv ihop! Jag ser hellre att du skriver tillvänster än att du skriver vänster sväng.

Vid det här laget hoppas jag du har tittat på videon ovan, och då har du redan hört det här. Att ta fel på de och dem, eller skriva isär, det är inte dyslexi. Det är bara obildat, slarvigt. Jag köper att du har dyslexi om du tappar bokstäver, eller stavar konstigt. Att inte kunna grammatiska regler räknas inte som dyslexi.

Två små tips på vägen:

1. Om du är osäker på om det ska vara de eller dem, skriv dom.
2. Om du är osäker på om det ska skrivas ihop eller isär, skriv ihop.

De eller dem, en post från Ordbajsarn

Det debatteras en del om vinster i välfärden just nu. Det verkar som att de flesta av riksdagspartierna ändå är överens om att privata aktörer i välfärden är okej. Frågan handlar istället om ifall det är okej att göra vinst. Jag tänkte att det är dags för mig att berätta vad jag tycker (och vad som rimligtvis borde fastslås som den korrekta åsikten). Först tänkte jag dra vad jag ser som fördelar och nackdelar med privat- respektive offentlig verksamhet. Jag tänker mest på sjukvård här, men hela eller delar av tankarna går att applicera på alla typer av välfärdsverksamheter.

Offentlig verksamhet

Den offentliga verksamheten har inget vinstintresse, och därför går alla pengar till verksamheten. Kontrollen på verksamheten är också relativt enkel, eftersom det är offentligt. Nackdelen är att det finns en mängd pengar, och den vill man få att räcka så länge som möjligt. Eftersom varje aktivitet kostar pengar, räcker pengarna längre om man gör så lite som möjligt. Därför får vi långa vårdköer.

Privat verksamhet

Den privata verksamheten är svårare att kontrollera. Eftersom intäkterna står i relation till verksamhetens omfattning är det viktigt att producera så mycket som möjligt. Nackdelen är att det är lätt att göra avkall på kvalitet till förmån för vinster.

Problemet

Problemet i det här är när ägarna till de privata företagen gör enorma vinster. Eller om jag ska vara ärlig tror jag att problemet är den svenska avundsjukan, att det sticker i ögonen på folk att företag gör stora vinster på skattepengar.

Mina tankar

För mig är det viktigt att välfärden är skattefinansierad, att alla oavsett ekonomisk status ska ha rätt till samma utbildning, samma sjukvård osv. Sen får verksamheten gärna skötas av privata företag. Jag ser heller inga problem med att dessa företag gör stora vinster, men det får inte ske på bekostnad av kvaliteten.

Låt oss säga att jag sätter mitt barn i en privat skola, och mitt barn får samma kvalitet på utbildning, skolmat, böcker, kurator och allt vad som ingår i utbildningen, spelar det då någon roll om företaget som driver skolan tjänar en massa pengar?

Ett ännu enklare exempel är den privattandläkare jag går till, som för många år sedan investerade i en digital röntgenapparat. Den nya apparaten gör att det är mycket billigare att ta en röntgenbild. Dessutom är den mycket snabbare, så de kan ta fler röntgenbilder per dag. Fortfarande kostar en röntgenbild för patienten lika mycket som innan, men klinikens lönsamhet har ökat utan att kvaliteten har minskat. Ser du något problem med det? Inte jag heller.

Det är såklart jätteviktigt att kontrollera dessa privata företag, och att kvaliteten håller högsta nivå, men jag är övertygad om att det går att få mycket effektivare välfärd om den sköts privat. Jag ser inte vinster som ett problem, snarare en morot. Om man tar bort möjligheten att göra vinst, varför ska man då försöka göra bättre?

Om konkurrensen är fri, och kontrollen är hård, då tror jag att vi kommer att se aktörer som ser till att erbjuda kvalitet på högsta nivå, och ändå lyckas göra vinster. Det är min åsikt i frågan.

Vinster i välfärden, en post från Ordbajsarn

Jonas Grenfeldt är 27 år gammal, bor i Falun, och webbyrån han driver idag är hans femte företag. Här ger han sin syn på vikten av att ge sitt företag den förberedelse det förtjänar.

Entreprenörskap är något som intresserar mig. Det intresserar mig faktiskt så till den milda grad, att jag läste 115 högskolepoäng Entreprenöriellt Företagande på Högskolan Dalarna. Det var ett stundtals ganska dåligt program, men fokus låg på praktisk företagsekonomi, marknadsföring och affärsplanering, och jag lärde mig mycket.

Ganska ofta läser jag inlägg skrivna av andra företagare och entreprenörer, och ser det inte sällan också på Twitter eller i andra sociala medier, hur man ger rådet att ta steget och förverkliga sin idé: ”Kör ba’ kör! Skit i affärsplanen, den är bara ett papper – problemen löser du när dom uppstår!” Och ja – att sätta igång är tveklöst det svåraste steget att ta. Men just därför borde det vara ett välplanerat sådant.

Jag har startat företag på båda sidorna om min utbildning och det är stor skillnad på att dra igång något för att man har en idé som förtjänar en chans, och att dra igång något som man vet har förutsättningar att lyckas om man gör det rätt och bra. Missförstå mig rätt: även de mest välunderbyggda och välskrivna affärsplaner har gått på sina pumpar, men ju stabilare grund du gjuter desto hårdare vindar kommer ditt företagsbygge kunna stå emot. Och tro mig, ju högre du bygger desto hårdare blåser det.

PPPPP

En riktigt bra chef jag hade en gång när jag bodde i Australien sa alltid

”Remember the Five P’s Jonas: Prior Preparation Prevents Poor Performance”.

Du förbereder dig innan du ska hålla en presentation, innan du ska genomföra en match eller träningspass, innan du ska träffa en ny viktig bekantskap, innan du ska på jobbintervju, innan du… Vi förbereder oss för allt vi ska göra som är viktigt. Är det då inte rättvist mot ditt blivande företag, att du förbereder dig även för det?

Så hur förbereder man sig innan man drar igång? Jag tycker faktiskt att affärsplanen är viktig, även om jag vet många som inte håller med. Gör den, och du kommer hitta styrkor och svagheter i din affär som du inte hade tänkt på tidigare. Hitta sätt att få hävstång i styrkorna och eliminera svagheterna redan på papper, så slipper du brottas med de problemen när de står framför dig. Affärsplanen får dig också att göra din läxa: vilka är kunderna, vilka är konkurrenterna, vilka är intressenterna och kan jag tjäna pengar på det här? Jag har inte läst min affärsplan sedan jag startade min webbyrå, men jag skrev den, och det har hjälpt mig.

Behöver du lära dig försäljning? Ja, för på ett eller annat sätt måste du snabbt dra in pengar till firman. Om det är genom att sälja produkter eller ägarandelar är upp till dig, men du kommer att behöva övertyga någon annan om att byta sina pengar mot det värde du har att erbjuda, och det är det som är försäljning. Sälj eller dö.

Behöver du lära dig bokföring? Kunna debet och kredit? Nej, det finns bokföringsprogram och bokföringsbyråer för sådant, men du behöver ha järnkoll på din likviditet och ditt kassaflöde.

Behöver du lära dig hur man minglar och nätverkar? Nej, för du kommer inte ha tid eller ork för sådant under det första året (och så himla kul är det sällan ändå).

Behöver du lära dig skattereglerna för förmånsbilar, representation och 3:12? Ja och nej. Ja, för gör du fel kommer Skatteverket att mata sina akvariefiskar med resterna av ditt företag. Nej, för den typen av lullull ska du inte ens tänka på de första åren. Startar du eget för att kunna dra av resor och köra en snygg bil, gör du det av alla orsaker som är fel.

Starta inte företag om du

1. hittar stora hål och luckor som du inte kan täppa till i affärsplanen
2. tycker att du är lite för fin för att dunka lur och ringa kallt
3. gör det för bilen
4. inte har möjlighet att jobba hårt och mycket (familjen först!)
5. inte verkligen, verkligen brinner för din idé

Fråga dig själv om du skulle starta ditt företag även om du aldrig fick betalt nog att leva på det. Om svaret är ja, börja skissa på affärsplanen…

Remember the Five P’s, en post från Ordbajsarn

Jag har fått kommentarer på designen här på bloggen. Främst handlar det om hur den fungerar i mobila enheter. Därför tänkte jag att det kanske är dags att göra något. Sedan det första inlägget publicerades för lite drygt två och ett halvt år sedan har jag lärt mig massor.

Då hade jag väldigt begränsad kunskap om hur WordPress fungerar, varför jag valde att använda ett färdigt tema och bara göra några små modifieringar så det passade mig bättre. Idag levererar vi på CRS Webbproduktion WordPress baserade sajter där vi gör designen helt från grunden till kunder som Svenska Flytblock, Mattssons Kakel & Design och Richard Herrey.

Just nu håller vi på att utveckla en ny sajt till företaget, och hittills tycker jag det ser väldigt lovande ut. Anna är en fantastisk designer! Tyvärr har hon fullt upp, så jag har lite svårt att klämma in en ny design till min blogg i hennes schema.

En tanke slog mig idag, kanske det finns någon där ute som vill göra en design till min blogg?

Tävling!

Därför utlyser jag en tävling, gör en design till min blogg. Om du vill göra ett färdigt WordPress-tema till mig, eller om du vill bidra med en (eller flera) bilder på hur det skulle kunna se ut, det väljer du själv. Senast den 10 maj vill jag ha ditt bidrag, och då kommer jag att utse en vinnare. Jag förbehåller mig rätten att inte välja en vinnare om jag inte tycker att något bidrag är tillräckligt bra.

Vinnaren kommer få ett gratulationsinlägg här på bloggen, med länk. Naturligtvis kommer vinnaren också omnämnas av mig både på facebook, twitter, linkedin och google+. När du skickar ditt bidrag (till stefan@crswebb.se), lämna dina kontaktuppgifter, och uppge om du har F-skatt. Kontakt med duktiga designers är aldrig fel.

Lycka till!

Ny design på bloggen, en post från Ordbajsarn

Det är bäst att jag skriver ett inlägg för att bloggen inte ska glömmas bort. Nej, det är inte att Du ska glömma bort bloggen jag är orolig för, det är att jag ska glömma bort den. Uppdateringsfrekvensen här är lite i lägsta laget, och ju längre tid det går mellan desto större blir steget att ta för att skriva något. Därför skriver jag ett inlägg för att påminna mig själv att jag behöver skriva ibland.

Sen är det naturligtvis så att varje gång jag skriver något ökar trafiken lite, och det är ju trevligt. Jag älskar statistik, och tittar med spänning på Google Analytics varje gång jag har postat ett nytt inlägg. Jag gillar att se varifrån i världen mina besökare kommer, och vilka källor det är som genererar trafik.

Den största trafikkällan är Google, och det populäraste inlägget är Sanningen om SFI-bonus, där jag reder ut vad som egentligen gäller om den SFI-bonus som det pratas felaktigt om i sociala medier. När jag postar nya inlägg däremot kommer det mycket trafik från sociala medier, och främst från Twitter. Facebook kommer ganska långt efter, på andra plats. Tittar man däremot ett dygn efter publiceringen har trafiken från Twitter mer eller mindre stannat helt, medan Facebook fortfarande levererar besökare.

Sånt här tycker jag om att nörda ner mig i

Sen har jag hört önskemål om ny design på bloggen, med bättre anpassning för mobila enheter. Vad tycker du, lämna en kommentar!

För att bloggen inte ska glömmas bort, en post från Ordbajsarn

Nu sprids det propaganda på facebook igen. En artikel från tidningen Fria Tider länkas friskt, och där kan man läsa följande:

Behöver du pengar till att flytta hemifrån? Då gör du bäst i att vara invandrare. Samtidigt som svenska ungdomar har svårare än någonsin att få en bostad meddelar Fredrik Reinfeldt att regeringen nu kommer att rekordsatsa på CSN:s förmånliga s.k. ”hemutrustningslån” – som bara ges till invandrare. De skatte­finansierade lånen löper med en låg subventionerad ränta och bäst av allt – de behöver inte ens betalas tillbaka.

Om man istället går till källan (http://www.csn.se/hemutrustningslan) kan man läsa följande:

Du som är utländsk medborgare och omfattas av kommunernas flyktingmottagande kan få låna pengar av CSN för att köpa hemutrustning till ditt hem, exempelvis möbler och porslin. Du betalar tillbaka lånet till CSN med ränta.

Som vanligt är informationen vriden, och det kanske inte är så konstigt heller, om man börjar titta på vilka det är som ligger bakom tidningen Fria Tider. Ansvarig utgivare är Widar Nord, och en av de återkommande textförfattarna är Henrik Agerhäll. Man kan läsa lite mer om dem här: http://expo.se/2011/de-ligger-bakom-fria-tider_3800.html

Åter igen, lite källkritik är att önska, speciellt innan man sprider vidare propaganda i sociala medier.

Reinfeldts beslut: Skattebetalarna ska amortera invandrarnas lån, en post från Ordbajsarn

Förra helgen var jag, tillsammans med några av kollegorna på Paloma, till Göteborg för att delta i knytkonferensen WebCoast. Det var en helt fantastisk upplevelse, och jag fick möjlighet att träffa många intressanta människor.

Det enda som kunde varit bättre var det nya SMS-biljettsystemet som Västtrafik har infört.

Förr var det ju bara att skicka ett sms, så fick man en biljett. Du kanske har provat? Mycket smidigt, man behöver inga kontanter, inget åkband, inget krångel. Det enda som behövs är en mobiltelefon.

Sedan första februari i år (2013) duger inte detta längre. Västtrafik nöjer sig inte längre med att få betalt för biljetten, de måste också veta vem som betalat. Nu ska vi väl inte skylla allt på Västtrafik, det är mobiloperatörerna som inte längre erbjuder tjänsten, till följd av någon ny lag. Hur som helst påverkar detta Västtrafiks sätt att sälja biljetter.

Västtrafik har valt att inte använda mobiloperatörernas nya WyWallet, utan istället låter de resenärerna registrera sig på Västtrafiks hemsida. Det är ju jättebra för den som bor i Göteborg och vet om detta. För mig som turist innebär det att jag måste registrera mig via mobilen, i snöstorm, mitt i natten. Lyckligtvis har jag iallafall en smartphone, med fri surf.

Jag försökte alltså surfa in på västtrafik.se från min telefon. Den är inte speciellt bra anpassad för att visas i en smartphone, vilket känns extremt märkligt. På den lilla skärmen, med stelfrusna fingrar lyckades jag iallafall till slut registrera mig. Efter registreringen är det bara att skicka ett sms, precis som det var innan den här reformen. Låt oss säga såhär, det var tur att det inte kom någon kontrollant. Jag var klar med mitt biljettköp strax innan vi skulle kliva av bussen, och då hade vi ändå bytt buss en gång på vägen.

Några saker jag reflekterar över den här natten är:

• Hur åker jag buss om jag är turist och inte har smartphone?
• Hur fungerar det för utländska turister?
• Det var väldigt svårt att se om det gällde nattaxa 22.45 på natten.

Eftersom jag jobbar med webbutveckling tycker jag att det är extremt märkligt att man väljer att ha en interaktiv karta i bakgrunden på sajten, även när besökaren använder en mobiltelefon. Det är också en hel del andra saker som skulle kunna fungera mycket bättre.

Om någon på Västtrafik råkar läsa detta (jag hoppas ni bevakar ert varumärke) och tänker att ”Fan, han har rätt, vi behöver hjälp”. Tveka inte att kontakta mig. I menyn finns alternativet Kontakta mig, som tar dig till ett kontaktformulär. Väl där hittar du mina andra kontaktuppgifter också, i högerkant på sidan.

Jag skulle väldigt gärna vilja höra mina läsares erfarenheter och tankar om SMS-biljetter, inte bara hos Västtrafik utan också hos andra leverantörer. Lämna en kommentar är du snäll.

SMS-biljett med Västtrafik, en post från Ordbajsarn

Ikväll är det dags för match igen, Leksands IF – Västerås IK. Sist lagen möttes (i lördags, där Leksand vann i Västerås med 1-3), och den matchen avslutade första hälften av kvalserien. Nu vänder vi och alla lagen ska mötas igen. Ifall någon har missat det kanske jag ska nämna att jag håller på Leksand

Om vi tittar på kvalserietabellen är det ganska lätt att se att Örebro och Leksand har riktigt bra grepp i toppen. Örebro med tretton poäng och Leksand med tolv. Trea ligger Rögle med bara sex poäng. Det ser onekligen bra ut, vi har bara tappat tre poäng, mot just Örebro, på bortaplan.

Man brukar ju säga att det är viktigt att vinna hemmamatcherna, och några av bortamatcherna. Det brukar räcka. Nu har vi vunnit våra två hemmamatcher, och två av tre bortamatcher hittills. Onekligen en bra start, men vi ska inte glömma att det finns 15 poäng kvar att spela om, vilket betyder att varenda lag i den här serien fortfarande har en teoretisk möjlighet att gå upp.

Vi som har varit med förr vet hur det kan gå. Nu har det väl förvisso aldrig sett såhär bra ut efter halva serien, men det är långt ifrån klart, det är inte läge att ropa hej ännu. Vi fortsätter ta match för match, vi börjar ikväll med att hacka västeråsgurka igen. Det är tre hemmamatcher, Västerås och Rögle som vi vann borta mot. Vi ska vinna hemmamatcherna också, dessutom hemmamatchen mot Örebro. Gör vi det, innebär det att vi tar 9 av de 15 poängen det är kvar att spela mot, då är det bara Timrå som kan få samma poäng som vi. Jämfört med Timrå har vi +12 i målskillnad, vilket vi inte bör (teoretiskt är det såklart möjligt) tappa med tre vinster.

Där är läget, vinner vi hemmamatcherna går vi upp Men innan vi har vunnit hemmamatcherna (och helst bortamatcherna) tänker jag inte ropa hej.

Inte ropa hej!, en post från Ordbajsarn

Året var 1864. Månaden var maj. Western Union hade sedan ett tag tillåtit folk att skicka telegram till många mottagare samtidigt. Nu brände ett budskap genom trådarna, ut i högtalarna hos alla små telegrafmaskiner runt om i USA. Det var ett investeringsförslag. Världens första bekräftade SPAM var ett faktum.

SPAMets härkomst

Självklart visste inte folk om att det var SPAM de satt och lyssnade på. Ingen hade gett det ett namn ännu. SPAM blev första gången uttryckt i folkmun på 1970-talet då den engelska serien ”Monty Pythons Flying Circus” satte det på kartan i en känd sketch. Där ordet upprepades om och om igen för att beskriva överflöd av skinka på burk. Analogt, utvecklades sedan detta till att beskriva det överflöd av SPAM vi idag upplever i våra inkorgar, i sökmotorresultaten och i de sociala nätverken och chattklienterna.

På 1980-talet hade irriterande användare stor framgång i att störa diskussionerna i BBSer (typ ladda upp och ladda ned nätverk) och MUDs (en typ av textbaserat onlinespel) genom att skriva ordet SPAM tiotusentals gånger mitt i andra samtal. Det var som om den gamla sketchen från Monty Phyton fått sin pånyttfödelse.

Sedan dess har SPAMet utvecklats i en rasande takt. Vi har försökt stoppa det med hjälp av filter varav ett av de mest framgångsrika var SpamAssassin. Men det är som om de som skickar mejlen alltid hållit sig smartare.

Världens mest testade kommunikation

Faktum är att det finns nog ingen annan typ av kommunikation som är mer vältestad som SPAM. Varje dag skickar de miljoner med e-post som antingen når eller inte når mottagare. De är fruktansvärt väloptimerade maskiner som får exakt rätt person att klicka på länken, genomföra handlingen och förlamas av skammen han/hon känner när de förstår att de blivit lurade.

Jag drömmer om en värld där företag började testa sin kommunikation på samma genomarbetade sätt som SPAMarna. För som det är idag, nöjer sig företagen med en 50% bounce rate och 3% konverteringsgrad. SPAMarna är inte i närheten av de siffrorna, men med tanke på att ingen vill ha deras e-post är de ändå fruktansvärt framgångsrika och förvånansvärt lönsamma.

Inte alla är onda som Spammar

Men det fanns och finns fortfarande väldigt oskyldiga SPAM som inte vill att du ska göra dig illa. De vill inte heller sälja dig en förlängd penis, vigara, få dig att hämta pengar i Afrika eller återställa ett lösenord. Det första av de mer kända sådana SPAMen var ”I Love YOU”-viruset som spred sig över hela världen mellan användare. När du öppnade mejlet skickade de samma mejl till samtliga av dina kontakter. Sen infekterade de även i somliga fall alla dina piratkopierade program vilket gjorde att de blev obrukbara. Kanske lite elakt, men om man läste mastheaden i koden som drev mejlet, märkte man att det egentligen handlade om att få uppmärksamhet till en politisk fråga. De ville synliggöra att vi inte bryr oss tillräckligt om varandra. Kanske ett destruktivt sätt att visa det på, men ändock ett inte allt för elakt mål.

Ingen vet exakt hur mycket pengar branschen omsätter, men det faktum att den år efter år fortsätter, är kvitto på att lönsamheten fortfarande finns där. 2008 gick SPAMet på en stor nöt när en av de största ISPerna (internet service provider) som gav utrymme till SPAMare gick i graven. Ca 50-75% av allt SPAM försvann.

Men vid den tidpunkten hade SPAMare förflyttat sig till nya form där det blivit möjligt att spamma. Allt från IM-chattar till sökmotorer som gick att manipulera med hjälp av olika typer av automatiserade system. Skimming blev ett begrepp som vi blivit smärtsamt medvetna om de senaste åren och det är till denna värld som de mer kriminella SPAMarna har rört sig.

Genom att föra in s.ka. Malware i din dator, som spionerar, förstör dokument och lägger sig som en filt över allt du gör med din dator, kunde SPAMarna komma över inloggningsuppgifter, kreditkort, känsliga e-post och andra typer av dokument du inte vill dela. I somliga fall används datan för att synliggöra strukturella problem i samhället – såsom i Wikileaks. Medan det i andra fall handlar om att råna dig på alla dina pengar.

Motiven är inte alltid pengar

SPAM brukade vara ganska så charmigt. Jag tyckte i alla fall det när jag arbetade med SPAM. På den tiden det inte var olagligt. Det som drev mig var inte att tjäna pengar utan snarare att studera beteenden. Jag älskade när jag fick en total dopamininjektion av att öppningsfrekvenserna gick upp, genomklicksfrekvensen exploderade eller att man såg att vi fick in nya e-postadresser. Dvs. någon hade faktiskt delat vårt utskick med någon annan, då det trots att det var SPAM, visat sig vara relevant för någon av mottagarna.

Vi ursäktade oss med att det var samma sak som TV. De hade en tablå som tittarna behövde förhålla sig till. Vi resonerade att det var som en inkorg. En inkorg som användarna var tvungna att förhålla sig till. Tror vi kände att det var som ”opt-in” fast ”after the fact”. Hur motsägelsefullt det än låter, var det en konstform för oss. För mig.

Från en till många – till många till många

Många av taktikerna, ordvalen och sättet jag gjorde på den tiden, fungerar fantastiskt bra för att skapa en viral effekt i Sociala medier idag. För när jag efter avslutat SPAMande började jobba med ”viralkampanjer” 2005 var den enda skillnaden att vi använde många olika människors servrar snarare än att bara använda vår egen.

Istället för att vi var avsändare till budskapet blev många människor avsändare till budskapet. Typ som ”I Love you”, fast med ”opt-in”. Folk SPAMade sina vänner för sin egen vinning likt vi SPAMade alla vi inte kände för vår egen och för företagen vi SPAMade åts vinning. Det var vackert.

Idag är det samma beteende och drivkraft som vi hade när vi skapade SPAMet, som folk har när de delar saker på Facebook. Visst, du har opt-at in genom en vänskap med vännen som delar. Men vi har aldrig någon kontroll över vad det är våra vänner postar. Mekaniken är den samma även om vi hittat sociala ramar för SPAMet att få existera. Oönskad kommunikation i en socialt accepterbar kontext.
Och det är lite där vårt SPAM har landat. Somliga försöker utnyttja den sociala kontexten för att sprida masskommunikation i form av nya typer av SPAM, men skillnaden från då och nu är att man blir upptäckt, luckan stängs och möjligheten försvinner i en takt som nästan inte gör det lönsamt längre.

SPAM har dött – Länge leve SPAM

Många till många funkar och det är genom den kontexten jag arbetar idag. Utan att SPAMa. Det gör användarna åt mig. Om de gillar det jag gör. Precis som de som gillade mina mejl när det handlade om en till många. Men den tiden är sedan länge förbi.

SPAM – En sentimental historia från då till nu, en post från Ordbajsarn

Pojken du slog i hallen idag, han begick självmord några minuter efter. Flickan ni kallade hora, var en oskuld. Pojken du kallade tråkig, måste arbeta varje natt för att försörja sin familj. Flickan du knuffade, hon är redan slagen i hemmet. Flickan du sa var fet, hon försökte att svälta sig till döds. Den gamle mannen du har gjort narr av han har ett otäck ärr över sitt ansikte, han kämpade för sitt älskade land. Den pojke du mobbade så att han grät, hans mor är intagen på sjukhuset och är i fara. Du tror att du vet allt om dem, men det gör du inte! Ange detta på din status om du är emot mobbning. Jag skulle satsa på att 95% av er inte gör det. Men dom 5% som gör det har ett gott hjärta ♥ ♥ ♥

Jag brukar verkligen inte dela liknande inlägg vidare, men idag gjorde jag det. Jag är ju mot mobbning, såklart, men det är inte bara därför, jag gjorde det nämligen med ett meddelande (se här).

Kampen mot mobbning är viktig, den är extremt viktig till och med. Men att dela ett meddelande på facebook för faktiskt ingen som helst skillnad för de som är utsatta. Att stödja Friends däremot, det gör skillnad. Friends bedriver ett omfattande arbete för att motverka mobbning, ett arbete som tyvärr behövs i allt för stor utsträckning. Verksamheten kostar pengar, och det är här du och jag kommer in i bilden. Skänk en slant, du vet att du har råd.

Förutom att skänka pengar finns det mycket annat du kan göra. Gilla Friends på facebook, skapa en egen insamling, hjälp till att sprida ordet (till exempel detta inlägg), läs om vad du som förälder, barn, idrottsledare, företagare och lärare kan göra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Jag hoppas verkligen att du har fått en tankeställare, och att du sprider detta vidare!

Put the money where your mouth is, en post från Ordbajsarn

Idag hamnade jag i en diskussion på Twitter, som handlade om det här med mervärde. Jag och @Bloggcoach har helt olika åsikter, i alla fall vad en argumentation på max 140 tecken kan avgöra. Jag misstänker om att när det kommer till kritan är våra åsikter ändå inte så olika.

I grunden handlar det om huruvida man kan ta betalat för en sajt producerad i WordPress. Eftersom det är vad vi på CRS Webbproduktion gör mest hela dagarna hävdar jag naturligtvis att man kan det, och att det ofta går att motivera priser i tjugotusenkronorsklassen. @Bloggcoach hävdar att det är lurendrejeri eftersom WordPress är gratis.

Jag kan hålla med så till vida att det skulle kännas fel att sälja WordPress. Det gör vi såklart inte heller, det vi säljer är webbsajter baserade på WordPress. Vad vi erbjuder är mervärde, kompetens, effektivitet, erfarenhet.

Vem som helst kan installera WordPress, till exempel erbjuder Binero (och många fler) one-click installer för WordPress, vilket innebär att du installerar WordPress med bara ett klick, utan att behöva bry dig om databaser, .htaccess osv. Du får då en sajt som ser ut såhär (klicka här), vilket kanske inte är exakt vad du som kund vill ha. Då är det bara att välja ett annat tema i katalogen, som i skrivande stund innehåller 1712 olika gratis teman. Om funktionaliteten i WordPress inte motsvarar exakt vad du vill kan du installera plugins, det finns när jag skriver 23820 gratis plugins i katalogen.

Det kan ju tyckas märkligt då att vi säljer sajter för tiotusentals kronor (sista avtalet var på strax under 25000kr), men jag tycker ändå inte det. För våra kunder får mer, mycket mer.

Till att börja med har vi en grym designer, som tar fram en design som passar kunden. Om så behövs tar vi också fram logotyp, grafisk profil, visitkort, mässmaterial, annonser, giveaways och vad helst kunden önskar. Kunden är delaktig under arbetet, och vi ger oss inte förrän alla är nöjda.

Därefter bygger vi ett tema utifrån designen. Vi utgår ofta från något av de teman som följer med WordPress, men bygger om hela designen från grunden. Om så krävs använder vi plugins för att erbjuda extra funktionalitet, antingen plugins som någon annan har gjort, eller plugins som vi gör själva. Även när vi använder färdiga plugins anser jag att vi erbjuder ett mervärde, eftersom vi har koll på vilka av de nästan 24000 existerande som är bra. Att aktivera ett färdigt plugin är dock inget som påverkar slutfakturan märkbart.

När allt är klart publiceras sajten med en tillfällig adress, på ett webbhotell som vi tillhandahåller. Här fyller vi på med innehåll, i form av texter, bilder, tabeller, kontaktformulär, länkar osv. Innehållet kan antingen tillhandahållas av kunden, eller produceras av oss. Vi har nära samarbete med både fotografer och copywriters. När kunden är nöjd ser vi till att den permanenta adressen pekar på sajten. Vi skriver om releasen på vår hemsida, och i en pressrelease.

I det här läget kan vi både erbjuda utbildning i hur man hanterar sin WordPress-sajt, och ett serviceavtal där vi fortsätter sköta innehållsuppdateringar. Det viktigaste för oss är att kunden blir nöjd.

Så varför ska kunden betala oss för att göra en sajt, när det går att göra själv gratis? För att vi gör det bättre, snabbare, snyggare och med mindre krångel. Lite som när jag betalar däckverkstan för att sätta på mina sommardäck, fast jag skulle kunna göra det själv, eller när jag köper färdigbakat bröd, när jag skulle kunna baka själv.

När jag byter däck själv tar det ett par timmar, jag blir svettig, smutsig, trött och grinig. Dessutom måste jag åka till macken med för lite luft i däcken eftersom jag glömde kolla ringtrycket innan jag bytte. Dessutom råkade jag sätta på däcken på fel sida, och det blev lite obalans. Men det var ju gratis.

När jag bakar bröd… Nej det ska vi inte ens gå in på. Låt oss bara säga att det är värt att betala för att någon annan gör det, precis som det är med företagets webbsajt.

Att erbjuda mervärde, en post från Ordbajsarn

Du vet dom där händelserna som förändrar hela ens världsbild, du vet precis var du var när du fick veta, du minns kanske datum och vilka som var i närheten. Jag tänker på saker som Tjernobyl-olyckan, Sveriges brons i fotbolls-VM, terrorattacken mot World Trade Center, Tsunamin i sydostasien, när Deeped blev piratpartist.

Det sista kanske inte är jättestort i sig, men det som ligger till grund för det är desto viktigare. Det är alltså så att Rättighetsalliansen hotar med att dra Piratpartiet inför rätta, för att de tillhandahåller internettjänster till The Pirate Bay.

Jag tycker att det är helt sjukt, både att det skulle vara olagligt att tillhandahålla bredband till vad som helst, och att ett politiskt parti ska ställas inför rätta.

Med detta sagt så vill jag också säga att jag inte på något vis sympatiserar med vare sig Piratpartiet eller ännu mindre med de som driver The Pirate Bay. Även om jag kan tycka att en tjänst som The Pirate Bay i sig inte borde vara olaglig, så gör beteendet hos människorna bakom sajten att jag ändå tycker att de inte bara underlättar för gemene man att begå olagliga handlingar, utan dessutom uppmanar det. Att det är piratkopiering som är uppsåtet med sajten går inte att ta miste på.

Piratpartiet har inte heller mina sympatier. De kämpar för ett avskaffande av upphovsrätten som jag bestämt hävdar att vi behöver. Att den skulle vara förlegad håler jag inte alls med om. Däremot behöver distributörer av media, främst film och musik tror jag, bli bättre på att utnyttja den teknik som faktiskt finns, och tillgodose det beteende som vi har. Jag hörde nyligen talas om en TV-serie, där en hel säsong släpptes på NetFlix.Det beteende vi har anammat är ju att tanka hem hela säsonger av TV-serier och plöja igenom på en helg. Genom att tillgodose det beteendet via en laglig tjänst tror jag att piratkopieringen minskar.

Att piratkopieringen av musik har minskat sedan Spotify gjorde intåg tvivlar jag inte en sekund på. Jag är fast övertygad om att mycket av den piratkopierade filmen idag beror på att det är mer lättillgängligt på The Pirate Bay. Om jag kunde välja att se en bioaktuell film via tjänster som NetFlix, ViaPlay osv, så tror jag att folk väljer det. Om det är gratis, eller kostar upp till kanske 49kr spelar mindre roll. Besöken på bio tror jag inte minskar heller, eftersom det ger en helt annan upplevelse.

För mig (som musiker) är upphovsrätten oerhört viktig! Det handlar inte så mycket om pengar, jag är inte alls på den nivån att någon skulle vilja betala för min musik (avgör själv nedan). Däremot vill jag gärna bestämma var min musik används. Jag vill verkligen inte att min musik ska användas i reklam för  Sverigedemokraterna till exempel.

Nä nu har jag svamlat klart, fokus på hockeyn istället. Det är en mycket spännande match mellan Djurgården och Leksand just nu.

Plötsligt händer det…, en post från Ordbajsarn

Det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen ett tag, och jag vill be om ursäkt för det. Det har helt enkelt saknats tid, ork, lust och inspiration. Kanske inte alla fyra hela tiden, men alltid något. Trots att jag ofta tipsar människor om att det enda sättet att komma ur sin svacka är att skriva sitter jag här och har inte skrivit själv på vad som känns som en evighet.

Nu är jag igång och skriver i alla fall, trots att jag ikväll är så trött att jag egentligen borde sova. Det blev en lång natt. Jag är ju intresserad av amerikansk fotboll, och när det är SuperBowl får man helt enkelt offra nattsömnen. Det var hur som helst en mycket spännande match mellan Baltimore Ravens och San Fransisco 49:ers. Matchen började 00:30 och som vanligt är det en ganska lång och påkostad pausunderhållning, där vi inatt kunde se Beyonce uppträda, dessutom fick hon besök av sina kompisar från Destinys Child.

Vi är ett gäng som träffas varje år för en grabbkväll/natt och så även i år. Det serverades friterade kycklinglår, chili cheese, pommes frites och coleslaw. Poker, bastu och quiz stod på schemat innan matchstart. Jag kom tvåa på årets quiz, som naturligtvis kretsar kring amerikansk fotboll.

Så vad har jag gjort nu då? Jo jag har skrivit ett inlägg, trots skrivkramp. Poängen är att hålla igång skrivandet, förhoppningsvis kommer jag skriva snart igen. Kanske skriver jag något i samband med jobba hemma-dagen på onsdag. Naturligtvis stödjer vi på CRS Webbproduktion initiativet.

Nu ska jag läsa en artikel i Annonsbladet som handlar om GFD, en webbyrå i Falun som vi samarbetar mycket med.

Dåligt med uppdateringar, en post från Ordbajsarn

Jaha, då sprids det rykten som en löpeld på sociala medier igen, och även denna gång gynnar det Sverigedemokraterna. Denna gång handlar det om att Kanalskolan i Laxå förbjuder pepparkaksgubbar i luciatåget. Till Sverigedemokraternas försvar måste jag tillägga att det som sprids på nätet är baserat på en tidningsartikel i Nerikes Allehanda.

Ekot har pratat med rektorn på skolan, som förklarar att det hela är ett missförstånd. Såhär säger Kanalskolans chef Margareta Zetterlund:

Klassen har gemensamt valt ut en tablå med olika luciasånger och där finns inte några sånger om pepparkaksgubbar med. Men det är klart att pojken ska kunna vara pepparkaksgubbe ändå.

Pepparkaksförbudet är egentligen inget förbud, utan ett beslut från skolans sida att inte servera pepparkakor med hänsyn till barn med allergi och diabetes. Det traditionsenliga luciafikat i klassrummet efteråt säger Margareta att varje klass själva bestämmer över.

Vad ska man säga? Jag tycker det är tragiskt om det faktiskt finns människor som drar kopplingar mellan mörkhyade och pepparkaksgubbar, och som tror att pepparkakeland är en omskrivning av valfritt afrikanskt land. Jag är helt övertygad om att för barn som fått en vettig uppfostran betyder ”pepparkaksgubbe från pepparkakeland” helt enkelt en gubbe av pepparkaka som kommer från ett land av pepparkaka. För mig betyder det just det.

Om någon skulle dra paralleller, så behöver det inte vara något negativt. Vi får väl förutsätta att ungarna inte börjar tugga på mörkhyade i hopp om att det ska smaka pepparkaka. Pepparkaksgubbar är ju glada och trevliga typer.

Jag tror ärligt talat att vår rädsla att kränka någon överstiger de flestas benägenhet att bli kränkta.

I mitten av nittiotalet, när jag gick ut nian och började gymnasiet, spreds en våg av nynazism över Sverige. Hedemora var i centrum, tillsammans med Eskilstuna. Vi var många som stod upp mot skinnskallarna, med sina rakade huvuden, bombarjackor och kängor med stålhätta. Jag var (tyvärr) inte den som protesterade mest. Precis som många av de som sympatiserar med Sverigedemokraterna idag tyckte jag att invandrarpolitiken lämnade mycket att önska. Vi hade en flyktingförläggning utanför stan, och eftersom det var krig i mellanöstern kom en hel den flyktingar framför allt från Iran och Irak. Det där med flyktingförläggningar är ju en riktigt korkad idé, det tycker jag fortfarande.

Till skillnad från nynassarna hade jag inget mot personerna som kom, jag skrämdes inte av våra nya vänner. I gymnasiet hade vi en kille från Eritrea, och naturligtvis ville vi inte kränka honom, så vi frågade vad vi skulle kalla honom. Jag gillar hans förklaring, även om jag misstänker att den inte är representativ. Han sa såhär:

Jag vill inte att du ska kalla mig färgad, för jag är född sån här. Kallar du mig svart måste du vara färgblind, jag är ju brun. Du kan kalla mig mörkhyad, för det är jag. Du kan kalla mig neger, för det är jag. Du kan kalla mig Salomon, för det heter jag.

Vi kallade honom naturligtvis för Salomon, det kändes trots allt mest relevant. Utom när vi skulle välja lag på gympan, och han ofta blev vald först under parollen ingen seger utan neger.

Men är det inte kränkande att säga neger? Att kränka någon handlar till stor del om hur man säger det, och till vem. Det var Salomon själv som började med detta, och han var (är säkert fortfarande) en stark person som hade sagt ifrån om han misstyckte. Han gjorde det med andra saker.

Jag mognar, samhället förändras, idag skulle jag uteslutande kallat honom för Salomon. Det är ju en person som definieras av så mycket mer än hudfärg. Skulle jag flytta någonstans där min hudfärg är minoritet skulle jag ändå uppskatta att ses som Stefan istället för viting eller liknande. Om jag skulle bli kränkt av att kallas viting beror uteslutande på vem som säger det, och hur.

Jag avslutar med en fantastisk låt, hjälp gärna till att sprida ordet

And we go again, pepparkaksgubbar denna gång, en post från Ordbajsarn

För ganska länge sedan sammanställde jag en lista på viktiga wordpress-plugin, ett inlägg som har varit till stor hjälp för många. Inte minst mig själv faktiskt Tiden har lärt mig ett och annat, och idag använder jag hellre WordPress SEO by Yoast än All-in-one SEO till exempel.

För inte alls länge sedan fick jag ett tips om det sociala pluginet Entrepreneurship +1, eller Entreprenörskap +1. Det är ett socialt plugin, för att hjälpa dig som bloggare att sprida dina inlägg i sociala media.

Det är Christian Rudolf som ligger bakom pluginet, som egentligen inte alls när någon raketforskning. Det handlar inte om att lösa ett avancerat problem, det handlar framför allt om att underlätta för dig.

Det är bara att installera och aktivera pluginet, så är du igång. Det är det enda jag har gjort här på bloggen, och du ser under inlägget hur det fungerar. Du som besökare kan enkelt dela inlägget på facebook, twitter, linkedin, google+ och pusha. Dessutom har det lite trevliga finesser, som att använda taggar för twitter bland annat.

Jag tycker absolut att detta är ett plugin du också behöver använda, oavsett om du är entreprenör eller inte!

Entrepreneurship +1, en post från Ordbajsarn

Nu cirkulerar det saker på Facebook igen, saker som liksom många gånger för inte är sanna. Det uppges vara möjligt att påverka dina personliga sekretessinställningar och ditt avtal med Facebook genom att kopiera följade text och posta på din vägg:

I samband med de nya Facebookriktlinjerna förklarar jag härmed att min upphovsrätt finns på alla mina personuppgifter, illustrationer, serier, målningar, professionella bilder och videor, etc. (på grund Bernkonventionen).
För kommersiell användning av dessa krävs skriftligt samtycke av mig vid alla tillfällen!

(Alla som läser detta kan kopiera denna text och klistra in den på sin Facebookstatus.) Detta kommer att placera dem under skydd av upphovsrätten i den aktuella kommunikén, och härmed meddelar jag Facebook att det är strängt förbjudet att lämna ut, kopiera, distribuera, sprida eller vidta andra åtgärder mot mig på grund av denna profil och/eller dess innehåll. Det föregående förbjudna handlingar gäller även för anställda, studenter, agenter och / eller alla anställda inom Facebooks ledning eller kontroll. Innehållet i denna profil är privat och konfidentiell information. Ett privatlivs- brott straffas enligt lag (UCC 1-103 1-308-308 en och Romstadgan). Facebook är nu en öppen kapital-enhet. Alla medlemmar uppmanas att lägga ett meddelande som detta, eller om du vill kan du kopiera och klistra in den här versionen. Om du inte publicerar ett uttalande minst en gång, kommer du tyst tillåta användning av objekt såsom bilder och information i dina profilstatusuppdateringar

Naturligtvis är detta inte sant, inte på en fläck! Facebook har ett användaravtal som du har godkänt, annars hade du inte fått bli medlem. Det är detta avtal som gäller, och Facebook reglerar också rätten att ändra det lite hur de vill. Det kan vara värt att reflektera lite över vad som står i detta villkor.

Det är detta som gäller, vad du än skriver:

För innehåll som skyddas av immateriella rättigheter, t.ex. foton eller filmklipp (Skyddat innehåll) ger du oss uttryckligen följande behörighet, i enlighet med dina sekretess- och applikationsinställningar: du beviljar oss en icke-exklusiv, överföringsbar, vidarelicensierbar, royaltyfri, global licens att använda allt Skyddat innehåll som du publicerar på eller i anslutning till Facebook (Innehållslicens).

Källa: https://www.facebook.com/legal/terms?ref=pf

Det har också florerat rykten om att man inte skulle ha äganderätten till material man laddar upp på Facebook, men så är heller inte fallet. På samma sida som länkades ovan går att läsa följande:

Du äger allt innehåll och alla uppgifter som du publicerar på Facebook och du kan reglera hur det ska delas med hjälp av dina sekretess- och applikationsinställningar.

Det är alltså bara användanderätt du ger Facebook.

Slappna av lite nu, och hantera denna nya information på följande sätt: Förutsätt att allt du delar med dig av på internet blir tillgängligt för alla. Så enkelt kan det vara, för även om du delar en bild för bara dina närmaste vänner, så kan någon av dem dela den vidare på ett eller annat vis, och plötsligt är den tillgänglig för alla.

De nya Facebookriktlinjerna, en post från Ordbajsarn

Via mitt företag (CRS Webbproduktion AB) har jag ansökt om följande försäkringar hos Swedbank:

• Sparande till ålderspension
• Sjukförsäkring
• Premiebefrielseskydd
• Tjänstegruppliv
• Sjukvårdsförsäkring
• Olycksfallsförsäkring

Min tanke är att vara välförsäkrad. Nu har jag fått besked, med följande svar:

Efter att vi gjort en försäkringsmedicinsk utredning* har vi funnit att sjukförsäkring och premiebefrielseskydd kan beviljas med förhöjd riskpremie med 100 procent, dvs till en högre kostnad än normalt. Anledningen är uppgiften om din BMI (din vikt i förhållande till din längd).

*En försäkringsmedicinsk utredning innebär att vi utifrån våra generella medicinska riktlinjer gör en individuell bedömning om hur stor sannolikheten är för att sjukdom eller dödsfall ska inträffa.

Det känns ju inte direkt bra att man är för fet för en försäkring. Jag bedöms alltså helt utifrån min vikt (ca 110kg) i förhållande till min längd (ca 180cm) och då löper jag större risk att bli sjuk. Det tas ingen som helst hänsyn till att mitt blodtryck är bra, att mitt blodsocker är bra, att mina blodfetter är bra, kolesterolvärde är bra, kondition är hyfsad (jag motionerar iaf regelbundet). Det tas ingen hänsyn till min tidigare sjukdomshistoria (ett lasarettbesök 1984). Jag har aldrig ens brutit benet. Det tas heller ingen hänsyn till mina gener. Under hela min uppväxt tror jag att mina föräldrar hade varsin sjukdag. Det tas ingen hänsyn till mina tobaksvanor eller alkoholvanor (jag tar en snus ibland, och dricker måttligt).

Det enda som spelar någon roll är att jag är fet, och därför kostar min försäkring dubbelt så mycket. Ska det verkligen vara så? Får man ens göra såhär?

Jag är för fet för.. försäkring, en post från Ordbajsarn

Fantastiskt roligt, för det är precis såhär jag föreställer mig att det går till på sverigedemokraternas ledningsmöten.

Sen vill jag slå ett slag för projektet CP-burken. Läs mer här.

Kan vi inte sluta använda CP som skällsord och införa SD istället? Vad säger #funkpol om det?

— Stefan Bergfeldt (@ordbajsarn) november 14, 2012

Krismöte hos SD, en post från Ordbajsarn

Vilken fantastisk match han gjorde igår, Zlatan, när Sverige vann mot England med 4-2 i premiärmatchen på nya Friends Arena. Han gjorde alla Sveriges fyra mål, naturligtvis inte på egen hand (eller fot) men hade sista foten på bollen alla fyra gångerna. Det sista målet har nämnts som århundradets snyggaste. Du kan se det själv här.

Eftersom detta följde på en dag som dominerats av en skandal kring sverigedemokraterna, påtalades det på bland annat Twitter att Zlatan ju är invandrare (född i Sverige av föräldrar från Bosnien och Kroatien) och om sverigedemokraterna fått som dom ville hade vi förlorat. Många kallade sig för ”blatte-lovers”, för att hylla Zlatan.

Lämpligheten att använda ord som ”blatte” och ”babbe” ifrågasattes också. Att använda ord som annars är reserverade för sverigedemokrater och annat rasistiskt pack skulle eventuellt kunna öka känslan av ”vi” och ”dom”, att det skulle vara skillnad på invandrare och oss som har bott här flera generationer.

Jag förstår tanken, men håller absolut inte med! Zlatan är ju svensk, han representerar Sverige i vårt fotbollslandslag. Att kalla en svensk galjonsfigur för ”blatte” ser jag som ett uttryck för att det är löjligt att göra skillnad på svensk och svensk. Alltså Zlatan är så svensk att till och med Björn Söder är stolt över honom.

Hatten av för Zlatan ikväll som bevisat att han gör skäl för sin lön!

— Björn Söder (@bjornsoder) november 14, 2012

Jag tycker den här nya nolltoleransen hos sverigedemokraterna är helt fantastisk. Nu verkar ju nolltoleransen inte handla om varken rasistiska åsikter, eller rasistiska handlingar, utan om rasistiska uttryck som dyker upp i media. Alla rasister som uppmärksammas i partiet (främst i toppen) gör ju att alla som inte är rasister kommer fatta vad sverigedemokraterna egentligen är för typ av människor. Förhoppningsvis innebär de också att de inte röstar på SD. Min förhoppning är också att de som faktiskt är rasister blir upprörda över att andra likasinnade utesluts ur partiet, och istället väljer att gå tillbaka till att antingen inte rösta alls, eller rösta på Folkpartiet.

Zlatan och SD, en post från Ordbajsarn

Jag fick just ett nyhetsbrev i min inkorg, och reagerar på hur många fel man kan göra. Du som följer min blogg vet säkert att jag jobbar åt Paloma, som erbjuder ett verktyg för nyhetsbrev (bland annat), därför har jag lite koll på hur man bör göra.

Nyhetsbrevet fick jag från Payson, och blev mycket intresserad av innehållet.

Rubriken lyder Snart dags för julhandel – Nytt test API hos Payson.

Eftersom jag precis just nu sitter och integrerar en betallösning från Payson i Palomas nya eventverktyg Magnet fann jag detta mycket aktuellt och intressant. Jag var i kontakt med Payson tidigare i höst för att höra om det gick att testa integrationen, men fick veta att det inte gick. Man måste testa betalningen skarpt.

När jag följer länken i nyhetsbrevet för att läsa om testning kommer jag till dokumentationen över Paysons API. Under stycket för testning finner jag följande text:

No test environment is available at the moment for this API. This means you have to test with live transactions.

A way to minimize the fees involved is to deposit money on one payson account and use that as a buyer account and then after completed payment to your merchant account you can just return the money to the buyer account via https://www.payson.se/sendmoney/. Payment using existing funds from an account does not incur any fees.

In the case of invocies no fees and no actual invoices are issued until you mark them as shipped and shipped invoices can be credited.

Vän av ordning som jag är vill jag tipsa Payson om detta, men finner att nyhetsbrevet är skickat från noreply@payson.se, det verkar alltså inte som att Payson vill ha feedback på innehållet. Detta är ett klassiskt misstag, i vårt moderna samhället räcker det inte med enkelriktad kommunikation. Som företag måste du visa att du bryr dig om dina kunder, och att deras åsikter är viktiga. Det finns ingen e-postadress i nyhetsbrevet (utom min) däremot ett telefonnummer och en besöksadress. Där går gränsen för mitt engagemang.

Eftersom jag blir lite sur över det dåliga innehållet i nyhetsbrevet vill jag avregistrera mig, men det finns ingen avregistreringslänk heller. Jag är medveten om att eftersom vi har en affärsrelation är det inte nödvändigt enligt lag att ha en avregistreringslänk, men det hör till god sed att ändå låta mottagaren avsäga sig nyhetsbrevet.

Hoppas att Payson lär sig något av detta, ni ska vara helt säkra på att om det hade gått att svara på nyhetsbrevet hade jag gjort det. Nu blev det ett irriterat blogginlägg istället.

Jag hoppas att någon mailar mig när jag faktiskt kan testa min integration (mina kontaktuppgifter är lätta att hitta).

I övrigt kan jag verkligen rekommendera Payson som betaltjänst. Enkel och prisvärd, och när jag kommer kunna testa integrationen är jag helt nöjd Men när det gäller nyhetsbrev har de en del att lära. Välkommen att kontakta Paloma, här finns gott om kompetens och ett riktigt bra verktyg.

UPPDATERING
Nu finns där information om test-API, me so happy

Nyhetsbrev – ett exempel på hur man inte gör, en post från Ordbajsarn