All posts by Ordbajsarn

About Ordbajsarn

Jag som kallar mig för Ordbajsarn heter egentligen Stefan Bergfeldt. Jag föddes på Falu lasarett i augusti 1978, och är uppväxt i Hedemora.Webbutvecklare, sökmotoroptimerare, entreprenör och gitarrist är andra saker man kan kalla mig, om inte Ordbajsarn passar. Jag driver konsultfirman CRS Webbproduktion, och har specialiserat mig på att ta fram kostnadseffektiva webblösningar till små- och medelstora företag.

the-bridge-into-limerick

SEO-limerick

När Simon Nyström utmanar SEO-sverige att skriva limerickar så ställer man såklart upp.

Här är mitt försök:

En contentwriter från Boden
hon snålade inte på orden
hon skrev om ett lån
med mobiltelefon
och tvingades gå under jorden.

Bilden är från Limerick i England, och lånad från TripAdvisor

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
skarmavbild_2013-05-23_kl._16.37.58

En annan syn på Kristian Gidlunds död

Min sambo gråter över att Kristian Gidlund har lämnat oss, det gör inte jag. Missförstå mig inte, det är ju knappast så att jag har önskat livet ur pojken, jag har bara en annan syn på det hela som gör att jag inte gråter.

Jag minns första gången jag såg Sugarplum Fairy. Det måste ha varit en av bandets första “större” spelningar. Jag sätter större inom citationstecken eftersom grabbarna spelade på den minsta scenen på festivalen Rock for Moc. Det var som sagt den minsta scenen, den som bestod av ett gäng lastpallar. Grabbarna var mer eller mindre skitkassa, men hade så mycket attityd. Jag minns att jag gillade attityden, men inte musiken. Själv var jag på festivalen för att spela med mitt band Sverkers på den stora scenen. För oss var det kanske höjdpunkten på vår “karriär”, för Sugarplum Fairy var det bara början.

Nu skulle ju detta inlägg inte handla om Sugarplum Fairy, och än mindre om Sverkers, utan om Kristian Gidlund och hans tragiska bortgång. Ja, även om jag inte har gråtit så är det tragiskt. Det är alltid tragiskt när allt för unga människor dör, och cancer är rent ut sagt förjävligt.

Jag gråter inte, eftersom jag inte kan förmå mig att vara ledsen. Kristian har varit svårt sjuk i cancer i två år, för honom måste det vara en lättnad att äntligen få slappna av, att slippa smärtan. Att gråta för den befrielsen känns själviskt. Jag menar förstås inte att du som gråter är självisk, men det är så jag ser på det.

Kristian blev bara 29 år gammal. Kristian hade cancer i två år. Förstår du vart jag vill komma?

Om himlen är rättvis har Club 27 äntligen fått en trummis, bandets äldsta medlem. Cancern borde ha tagit honom redan för två år sedan, men som genom något slags mirakel lyckades Kristian Gidlund överleva i två år innan cancern blev honom övermäktig.

Jag kan inte vara ledsen för Kristian, som nu lirar trummor med legender som Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin och Kurt Cobain. Däremot kan jag vara ledsen för att cancern tar människors liv, oftast alldeles för tidigt. Jag kan vara ledsen för anhöriga som känner saknad och jag kan vara ledsen att vi inte tar tillfället i akt att leva när vi har chansen.

Slutligen, har du inte lyssnat på Kristians sommarprat från i somras, då är det hög tid att du gör det nu. Jag gjorde det när jag körde bil, det avråder jag dig från att göra. Jag skrattade och grät om vartannat, speciellt åt valet av låtar. Till exempel Håkan Hellströms “Man måste dö några gånger innan man kan leva” som du kan se nedan.

Fuck cancer!

Dela mina tankar om Kristian Gidlunds död
Created by disruptive.nu
simon-nystrom

Säga vad man vill…

… om smslånebranschen, men för den som jobbar med sökmotoroptimering är det i alla fall mycket intressant att läsa om Simon Nyströms projekt med sin sajt smslånonline.se.

Det som är helt unikt med Simons projekt är att han har tagit sig an ett ganska hårt konkurrensutsatt segment, och försöker få sin sajt att ranka högt utan “fula” knep, samtidigt som han är helt öppen med vad han gör, vilka resultat han kan se och vad han drar för slutsatser av det i sin blogg.

Jag ska inte bli onödigt långrandig här, jag rekommenderar istället att du läser Simons blogg.

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
af

Jobbpolitiken är sjuk

Lite beroende på hur man definierar arbetslös har jag haft turen (skicklighet?) att aldrig vara arbetslös. Endast under en kort tid har jag haft kontakt med Arbetsförmedlingen, under nästan ett halvår efter min militärtjänstgöring hade jag en praktikplats, som sedan blev ett jobb.

Lite då och då får man höra om hur Arbetsförmedlingen behandlar människor, och det är sällan speciellt trevliga historier. Idag läste jag också detta blogginlägg om att vara anställningsbar, och känner att jag måste skriva av mig lite.

Jag menar att den här jobbpolitiken är kontraproduktiv, den förstör mer än den hjälper, och inte bara för den arbetssökande utan för alla. För det första är det naturligtvis oerhört stressande att vara arbetslös idag, när man måste söka alla jobb, ofta jobb som man vet att man aldrig kan få. Du måste söka alla jobb, även tillfälliga jobb på andra orter. Tänk dig in i situationen att du är en arbetslös kvinna som bor på en landsort i Skåne med din sambo och era två barn, 5 och 7 år. Nu säger arbetsförmedlingen att det finns ett vikariat som butiksbiträde på en Statoilmack i Uppsala. Vikariatet är på 50% i sex månader. Du måste söka detta jobb, för annars förlorar du rätten till din A-kassa. Vad händer om du får jobbet? Ska din sambo säga upp sig från sitt jobb och flytta till Uppsala? Ska du bo själv i Uppsala under ett halvår? Vad kostar boendet och resorna? Ska du behöva vara borta från dina barn? Ska du ta barnen med dig?

Och hur är det för ägaren till den där Statoilmacken? Hen får 3000 ansökningar, och bestämmer sig för att rakt av bara slänga 2700 av dem utan att ens titta. Det finns ingen möjlighet att gå igenom alla ansökningar. Hur ska hen kunna hitta rätt person för jobbet när 90% går direkt i soporna?

Nej, släpp lite på kraven säger jag! De allra flesta vill ju ha ett jobb, det är bra för både självkänslan och ekonomin, och kommer att göra vad de kan för att få ett jobb inom rimliga gränser. Som arbetsgivare vill jag bara ha ansökningar från personer som verkligen vill ha jobbet, och som tror sig ha kompetensen för det. Ett exempel från verkligheten är en ansökan som kom till ett företag i södra Dalarna, där personen som sökte jobbet bodde i Malmö, och skrev i sitt personliga brev att hen trivdes bäst vid havet. Helt uppenbart att hen inte ville ha jobbet.

Att släppa på kraven skulle också innebära att det är färre som söker varje jobb, vilket ökar sannolikheten att man får en rättvis bedömning. Den som söker jobbet kan också lägga mer krut på ansökningar till jobb hen verkligen vill ha.

Om man också slutar använda Arbetsförmedlingen som kontrollmyndighet, och istället arbetar med matchmaking och personlig utveckling, för att öka möjligheterna att få jobb, så tror jag vi har mycket att vinna på alla plan. Man kan antagligen minska Arbetsförmedlingens resurser jättemycket, och istället lägga pengarna på att minska sjuklöneansvaret för arbetsgivare. Just sjuklöneansvaret är en jättestor tröskel för småföretag.

Arbetsförmedlingen skulle också kunna bedriva utbildning i företagsekonomi. För egen del, i egenskap av arbetsgivare, är kunskap om företagsekonomi oerhört meriterande. En anställd som förstår sig på hur ett företag fungerar kommer att prestera mycket bättre. Dessutom finns alltid möjligheten att starta eget. För många småföretag är det mycket jobb för lite pengar, men det finns goda möjligheter att tjäna pengar motsvarande A-kasseersättningen.

Ett tips till dig som är arbetslös, och söker jobb

Utnyttja den nya tekniken för att marknadsföra dig! Starta en blogg, skriv om det du är duktig på. Börja twittra. Dela med dig av din kompetens, och tala då och då om att du finns tillgänglig för anställning. Svara på frågor, var hjälpsam, trevlig, tillgänglig och kompetent. Social kompetens brukar det pratas om, och varför inte visa din sociala kompetens i de sociala medierna. Kontakta mig gärna för ytterligare tips. Lycka till!

PS. Bilden som illustrerar inlägget kommer från hummlan, och är första bilden som visas vid ett bildsök på Google efter arbetsförmedlingen.

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
beard-2

Magiskt skägg

Att skägg är snyggt, det vet vi alla (eller?). Men här är en kille med magiskt skägg, man kan inte annat än bli imponerad.

Det är ju inte utan att man blir lite inspirerad att göra något liknande själv ;)

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
boxer-robert

The power of interwebbz

Tänk ändå vad kraftfullt internet är! I förmiddags skrev jag ett blogginlägg om mina hemska upplevelser som kund hos Boxer. Ganska snart får jag en kommentar från Niklas Vange, Informationschef Boxer TV-Access AB som vill ha mina kontaktuppgifter för att gå till botten med det här. Det är ju jättebra tänker jag, och skickar genast ett mail med alla mina kontaktuppgifter.

Jag gissar att Niklas hittar en hel del spår i supportsystemet efter mina samtal med kundtjänst och andra “hjälpsamma” personer på Boxer. Det tar mindre än en timme innan Marika (den ansvariga på kundtjänst jag har pratat flera gånger med, sedan i lördags) ringer upp mig. Tydligen har de tittat närmare på mitt fall och kommit fram till att jag visst borde få Boxer Max för 159kr per månad, eftersom jag uppgraderade som nästan ny kund. Digitalboxen som jag blev lovad gratis ska naturligtvis heller inte kosta mig något.

Att jag har fått en påminnelse på en faktura som uppenbarligen gått till fel adress, det kan jag också bortse från. Jag fick information om att riva samtliga fakturor, och vänta på nya.

Tyvärr kunde jag inte få CMore Max för 159kr per månad, men förutom att det är tragiskt att en säljare ringer och ljuger tycker jag ändå att det enda rätta är att häva beställningen, vilket ju också skett.

På det stora hela är jag nöjd nu, jag har ju fått det som utlovats. Jag måste också säga att Marika har skött det här mycket bra, hon har varit tillmötesgående, saklig och trevlig hela vägen. Jag hoppas det kan sprida sig till resten av Boxers kundtjänst, för om Marika hade kopplats in första gången jag ringde till kundtjänst så hade det här antagligen varit löst för två veckor sedan.

Frågan är nu om allting ställs till rätta därför att jag skriver ett blogginlägg, på en blogg som ganska många läser, och sprider blogginlägget till ganska många följare på sociala medier och en informationschef lyckas snappa upp det, eller om den här ytterligare granskningen är en del av de normala rutinerna? Kanske kan Niklas svara på det?

Jag är såklart fortfarande lite ledsen över att jag inte får CMore Max, men det kanske helt enkelt är så att hockey ska upplevas live.

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
boxer-robert

Boxer – en helveteshistoria

Det här är ett exempel på hur sälj och kundtjänst inte bör bete sig. Bara en gång tidigare har jag blivit lika lurad av ett företag som jag har blivit av Boxer nu, och den gången ställde företagets kundtjänst allt tillrätta utan att jag behövde krångla. Ett enkelt telefonsamtal och sen var det löst. Tyvärr har Boxer skött det här helt ruttet.

Det började när jag skulle bli sambo, och i huset vi flyttat till finns en vanlig TV-antenn vilket gör att Boxer liksom är det enda alternativet om man vill ha ett kanalutbud utöver de fria kanalerna. Eftersom ingen av oss har speciellt bra ekonomi bestämde vi oss för Boxer Flex 8, som skulle kosta 99kr i månaden för nya kunder. Vi tog också två extra-kort så barnen kan få TV i sina rum, vilket skulle kosta 120kr i månaden. Säljaren vi pratade med den gången skötte allt snyggt, och vi fick precis det vi beställt, till det pris han lovat. Vi fick hem den CA-modul som ingick, och de tre korten och allt var frid och fröjd. Sedan började problemen.

Första problemet var att fakturan skickades till fel adress. Inte den adressen vi uppgett att vi skulle flytta till, inte den adressen jag flyttade från (och som stod i folkbokföringen när vi beställde), inte adressen jag hade innan det, utan en adress jag hade ännu tidigare. Jag har varit Boxerkund tidigare, men inte heller den adressen jag bodde på då användes. Lyckligtvis bodde ett ex på den adressen, så jag fick fakturan av henne, men hon höll redan då på att flytta. Jag ringde Boxer och påpekade att dom inte kan skicka fakturor dit, för jag kommer inte få dem. Tydligen gjorde de inte det, för igår fick jag en påminnelse på en faktura jag inte har sett. Jag har ännu inte hunnit ta striden för att slippa påminnelseavgiften på denna, men tro mig, jag ska.

Nästa problem kom ganska snart efter att vi hade flyttat ihop och kopplat in grejerna. Flytten gick 16/6, och efter lite drygt en vecka insåg vi att åtta kanaler var för lite för att tillfredsställa behoven hos fyra personer, varför vi hörde av oss till Boxer för att höra vad en uppgradering till Boxer Max skulle kosta. Här står ord mot ord, mellan oss och Boxer, men jag har blivit lovad att få höra ljudinspelningen från samtalet. Vad som är helt säkert är att vi resonerade att det var värt det, eftersom prisskillnaden var så liten. Boxer hävdar att vi har accepterat ett pris på 274kr + 120kr för extrakorten.

Tydligen är det så att det där erbjudandet som gäller nya kunder inte gäller befintliga kunder. Jag förstår tanken, men vi hade ju varit kunder tillräckligt kort tid för att ångra köpet enligt distansköpslagen, alltså vi hade inte ens fått den första fakturan. Förutom att jag är relativt säker på att vi blev erbjudna det lägre priset, låt oss bortse från det. Verkar det inte rimligt att erbjuda det där erbjudandet ändå?

Jag har svårt att se hur vi resonerade att skillnaden mellan 99 och 274 var liten, extremt svårt. Jag kan däremot lätt tänka mig att vi fått höra 279kr totalt, för både Boxer Max och extrakorten, eftersom det är det innebär de 159kr per månad som Boxer marknadsför att Max kostar första året. Det innebär ju en skillnad på 60kr i månaden, vilket inte är så mycket. Vi fick heller ingen orderbekräftelse på detta, för om vi hade fått det hade vi garanterat reagerat. Jag misstänker att orderbekräftelsen har skickats till fel adress, om den har skickats alls.

I den här beställningen hävdade säljaren också att vi inte kan använda våra CA-moduler, eftersom de inte har stöd för HD. Därför behöver vi en digitalbox. Vi försöker protestera, gillar bekvämligheten med en fjärrkontroll mer än vi gillar HD-sändningar, men säljaren står på sig och förklarar att den ändå inte kommer att kosta en enda krona. Till slut ger vi med oss och tackar ja till boxen. Det där med att den inte skulle kosta något var inte sant, på fakturan vi fick kostar den 99kr i frakt. Inga stora pengar, en vi har ändå blivit lurade. I ett senare samtal visar det sig också att bindningstiden har blivit 24 månader istället för 12 månader.

Nästa problem kommer när en säljare ringer upp och säger att jag ska få ett kanonerbjudande, jag skulle få CMore Max för 159kr i månaden. Ett kanonerbjudande verkligen, eftersom vi är sportintresserade i familjen, men hade bestämt oss för att 339kr i månaden för CMore Max är för mycket. Säljaren berättar att paketet innehåller alla CMore-kanaler, samt CMore Play och gäller första året. Priset han erbjuder säger han innebär 65% rabatt, vilket förvisso inte stämmer, men om man tittar på CMores hemsida så kostar CMore Max 449kr per månad, och då stämmer rabatten. Min tanke var att han ville få rabatten att framstå som så mycket som möjligt. Detta samtal fick jag på en fredag, och jag ber honom återkomma på måndagen så jag får prata med familjen. På måndagen återkommer säljaren, och jag accepterar erbjudandet.

På tisdagen försvinner alla CMore-kanaler, varför min sambo ringer till kundtjänst, som hävdar att jag har beställt CMore Family för 229kr per månad. Självklart hävdar sambon att så inte är fallet, och här börjar det riktiga helvetet, men också saker som talar för min sak. En sak kundtjänst säger är till exempel “Är du säker på att han (dvs jag) inte blandar ihop det med Boxer Max, som ju kostar 159kr per månad“. Nej, jag är helt säker på vad jag har blivit lovad. Sedan dess har det varit samtal till Boxer i princip dagligen, och jag har blivit lovad att få prata med en chef, som ska ringa upp. Men det tar sån tid därför att det “är ett komplext problem“? Till slut fick jag ändå prata med en ansvarig, som skulle ta fram ljudinspelningarna. Se där, hur svårt hade det varit att göra det från början?

Nu är problemet istället att hon hävdar att vi blivit tydligt informerad om vad Boxer Max skulle kosta, och att vi har godkänt detta. Problemet med CMore blev löst idag, men inte direkt på det sätt jag hade hoppats. Vi fick beställningen hävd, vilket väl är en okej lösning, men det känns helt absurt att säljarna ändå hävdar att dom har informerat mig om precis vad jag beställt. Den ansvariga på säljteamet hävdar att de där 65% var en siffra säljaren bara drog till med, och att han absolut inte kan ha koll på något annat pris än Boxers. Jag tycker det verkar otroligt att han skulle dra till med en siffra, och den visar sig stämma exakt. Den ansvariga på säljteamet hävdar också att “det förstår ju du också att han inte kan erbjuda dig all sport, vi sänder ju inte ens all sport“. Nej, jag är ju inte dum i huvudet, man får ju förutsätta att han med all sport menar samtliga CMores sportkanaler.

Så nu står jag här, utan CMore-kanaler och ska tydligen betala 40% mer än jag egentligen vill. Vad kan man som konsument göra? Har du varit med om något liknande?

Uppdatering

Historien har fått en fortsättning, som du kan läsa här.

Varna din omgivning för Boxers metoder
Created by disruptive.nu
2012-08-22 20.40.27

Svensk kultur

Idag är det söndag, och av vad jag kan läsa på facebook är många bakis idag. Det är liksom lite standard att på söndagar är man bakis, för på lördagar super man.

I höstas läste jag en väldigt bra krönika, signerad Fredrik Backman, du kan läsa den här: http://cafe.se/till-botten-med-spriten/. Fredrik skriver ofta väldigt roligt, men just den här artikeln är väldigt allvarlig.

Den handlar om vår svenska akoholkultur, som faktiskt är helt störd. Vad är det vi håller på med egentligen?

Alltså, jag påstår inte att alla måste bli nykterister. Jag tänker själv inte bli nykterist, jag älskar öl. Men tänk till lite, vad är det egentligen vi håller på med?

Har du varit nykter på en fest någon gång? Har du tänkt på vad dina onyktra vänner säger till dig? “Kör du?“, “Är du gravid?“, “Men vafan då för då?“. Det är liksom inte okej att vara nykter, om man inte är gravid eller kör bil. Eller om man faktiskt dricker lite, men inser att det är en dag imorgon, “Kom igen nu då, sveeeep” eller liknande.

Vad är det för jävla kultur vi har?

Varför är det så konstigt om man inte vill bli aspackad? Varför är det så konstigt om man hellre smuttar på en fin whisky hela kvällen, än dricker tio starköl? Varför är det konstigt om man hellre dricker två riktigt goda öl, än tio billiga?

Läs Fredriks krönika, han säger det så mycket bättre än jag, men hur som helst, tänk till innan du hetsar någon att dricka nästa gång. För den allra bästa anledningen att inte dricka, det är inte “jag kör” eller “jag är gravid“, det är “jag vill inte“, och det ska inte behöva ifrågasättas!

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
spelling

De eller dem

Ja, jag är en språkpolis, en besserwisser eller vad du nu vill kalla mig. Det är okej, men jag vill bara att vi ska vårda vårt språk.

Det här med de eller dem verkar ju vara svårt för många, men tidigare i år fick jag lära mig en regel av Magnus Betnér (se bifogad video).

I en mening, där du har ett dom som du är osäker på, prova att byta ut det mot jag eller mig. Om det blir jag ska det vara de, om det blir mig ska det vara dem. Så enkelt är det :)

Själv har jag liksom aldrig haft några problem, det har bara fallit sig naturligt, men den här regeln gör det ju ännu enklare.

I videon kan du ju också lära dig vilka ord som ska skrivas ihop, och vilka som ska skrivas isär. ALLA SKA SKRIVAS IHOP!

Ja faktiskt, alla ska skrivas ihop! Är du det minsta lilla tveksam, skriv ihop! Jag ser hellre att du skriver tillvänster än att du skriver vänster sväng.

Vid det här laget hoppas jag du har tittat på videon ovan, och då har du redan hört det här. Att ta fel på de och dem, eller skriva isär, det är inte dyslexi. Det är bara obildat, slarvigt. Jag köper att du har dyslexi om du tappar bokstäver, eller stavar konstigt. Att inte kunna grammatiska regler räknas inte som dyslexi.

Två små tips på vägen:

  1. Om du är osäker på om det ska vara de eller dem, skriv dom.
  2. Om du är osäker på om det ska skrivas ihop eller isär, skriv ihop.
Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
imagehandler.ashx

Vinster i välfärden

Det debatteras en del om vinster i välfärden just nu. Det verkar som att de flesta av riksdagspartierna ändå är överens om att privata aktörer i välfärden är okej. Frågan handlar istället om ifall det är okej att göra vinst. Jag tänkte att det är dags för mig att berätta vad jag tycker (och vad som rimligtvis borde fastslås som den korrekta åsikten). Först tänkte jag dra vad jag ser som fördelar och nackdelar med privat- respektive offentlig verksamhet. Jag tänker mest på sjukvård här, men hela eller delar av tankarna går att applicera på alla typer av välfärdsverksamheter.

Offentlig verksamhet

Den offentliga verksamheten har inget vinstintresse, och därför går alla pengar till verksamheten. Kontrollen på verksamheten är också relativt enkel, eftersom det är offentligt. Nackdelen är att det finns en mängd pengar, och den vill man få att räcka så länge som möjligt. Eftersom varje aktivitet kostar pengar, räcker pengarna längre om man gör så lite som möjligt. Därför får vi långa vårdköer.

Privat verksamhet

Den privata verksamheten är svårare att kontrollera. Eftersom intäkterna står i relation till verksamhetens omfattning är det viktigt att producera så mycket som möjligt. Nackdelen är att det är lätt att göra avkall på kvalitet till förmån för vinster.

Problemet

Problemet i det här är när ägarna till de privata företagen gör enorma vinster. Eller om jag ska vara ärlig tror jag att problemet är den svenska avundsjukan, att det sticker i ögonen på folk att företag gör stora vinster på skattepengar.

Mina tankar

För mig är det viktigt att välfärden är skattefinansierad, att alla oavsett ekonomisk status ska ha rätt till samma utbildning, samma sjukvård osv. Sen får verksamheten gärna skötas av privata företag. Jag ser heller inga problem med att dessa företag gör stora vinster, men det får inte ske på bekostnad av kvaliteten.

Låt oss säga att jag sätter mitt barn i en privat skola, och mitt barn får samma kvalitet på utbildning, skolmat, böcker, kurator och allt vad som ingår i utbildningen, spelar det då någon roll om företaget som driver skolan tjänar en massa pengar?

Ett ännu enklare exempel är den privattandläkare jag går till, som för många år sedan investerade i en digital röntgenapparat. Den nya apparaten gör att det är mycket billigare att ta en röntgenbild. Dessutom är den mycket snabbare, så de kan ta fler röntgenbilder per dag. Fortfarande kostar en röntgenbild för patienten lika mycket som innan, men klinikens lönsamhet har ökat utan att kvaliteten har minskat. Ser du något problem med det? Inte jag heller.

Det är såklart jätteviktigt att kontrollera dessa privata företag, och att kvaliteten håller högsta nivå, men jag är övertygad om att det går att få mycket effektivare välfärd om den sköts privat. Jag ser inte vinster som ett problem, snarare en morot. Om man tar bort möjligheten att göra vinst, varför ska man då försöka göra bättre?

Om konkurrensen är fri, och kontrollen är hård, då tror jag att vi kommer att se aktörer som ser till att erbjuda kvalitet på högsta nivå, och ändå lyckas göra vinster. Det är min åsikt i frågan.

Sprid detta ordbajs vidare
Created by disruptive.nu
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...